Men va i hela ... Satt först och skrev ett långt svar till dig Beth, men glömde såklart att trycka på skicka-knappen. Andra gången då jag var klar tryckte jag på en knapp, fast på rensa. Tredje gången gillt sägs det. Varsågod:
Att barn måste "förledas" till fantasy har jag aldrig påstått. Då jag säger att Harry Potter är bra nybörjarfantasy (låter lite bättre än inkörningsfantasy) menar jag att det förhoppningsvis leder till att de flesta har en lite mer positiv syn mot fantasy-genren. För fantasy är (kom ihåg att detta är mina personliga åsikter) trots allt en aningen tabu-belagd genre tack vare konservativa föräldrar och Susanne Ljungs likvärdiga. Den är dock på kraftig frammarsch, det kan ingen säga emot.
Tack vare böcker som Harry Potter och Bärnstenskikaren kanske våra unga bokmalar vänder sig till fantasyhyllan och ger denna genre en ärlig chans nästa gång istället för att införskaffa den senaste Kitty-boken.
Att man som läsare ständigt utvecklas inom det svenska språket är väl ingen hemlighet, så att allt eftersom börja läsa mer avancerade böcker är väl ett naturligt steg i varje läsares utveckling? Då "lurar" man väl inte barnen?
Du frågar om jag behövde något som gjorde dig vänligt inställd mot fantasy? Svaret är ja, det behövde jag. Boken var i mitt fall den otroligt bra boken Bilbo och jag har mycket att tacka den. Den gjorde att nästa gång jag begav mig till biblioteket gick jag raka vägen till fantasyhyllan istället för att - som alla de andra barnen gjorde - gå till de slätstrukna ungdomsböckerna. Istället för att låna böcker som "Vi fem" och dylikt så lånade jag Sagan om Ringen och har sen dess varit fast. Det är det jag menar med nybörjarfantasy'ns syfte, att öppna ögonen på våra unga läsare för våran älskade genre, inte att snärja och lura dem till att läsa fantasy!
Huff, kanske var aningen repetetiv i texten men tror att meningen går fram för de flesta.