Men ofta är ju idén med fantasy just att återspegla vår egen värld. Jag menar, varför skulle det vara förbjudet? Fantasy tillför en frihet som inte finns i den "realistiska" litteraturen, nämligen just att man kan använda icke-realistiska inslag och t o m påhittade världar. Men det vore väl synd om man lade restriktioner på fantasy - eller i vart fall på författarna. Någonstans passerar man väl gränsen till vad som kan kallas fantasy eller inte, men ärligt talat är det väl inte så viktigt om/när/hur det sker.
Fantasy är ofta fullt av allegorier. Robert Jordan har byggt upp i princip hela SODÅ på allehanda myter och legender - inte minst grundidén om att tiden kan liknas vid ett hjul med sju ekrar. Att avrätta någon på ett träd är en gammal vikingatradition har jag för mig ... och guden Oden hängde enligt legenden i ett träd en tid för att uppnå vishet, eller hur var det? Den historien har lånats av bl a Guy Gavriel Kay i "Fionavars vävnad". För mig är det inte särskilt viktigt att berättelsen skildrar något originellt världsbygge, men jag vet att andra tycker annorlunda. Förhoppningsvis finns det böcker för alla smakriktningar.
Men OK, man kan skriva bra eller dåligt. Jag har inte läst "Minne, Sorg och Törne" och jag är inte så säker på att jag kommer att göra det heller.