Här kommer en halva delen av prologen från Stål Stjärnans Riddare och den är lite redigerad.
Han pulsade fram genom snön med sina knähöga stövlar.
?Dakoita! Det är alldeles för kallt!? tänkte han. I sanning,
kallt var det. Att tvingas jaga i detta väder är inte roligt.Men han var här, och han ville inte att hans bröder skulle få skryta om hur många gånger de hade jagat utan att han hade fått vara med. Han frös, men han forsatte.Snart skulle han se hjorten som han följde efter.De skulle inte vara här länge, men han ville hem, han fyllde år om ett par dagar och då skulle han få ge sig iväg! Han hade planerat alltihop. Han skulle ta med sig en följeslagare och åka upp till Deli, och där tjäna lite pengar så att han kunde
ta båten ner till Tear, och där måste han sedan tjäna ännu mer pengar. För att äventyret skulle bli roligt och intressant så skulle han resa över Manpi och Bokeland. Han skulle sedan ta båten ner till Världens Kärna eller stanna till och vila på en av Paradisets öar. Han hade alltid drömt om att komma till Ge, det var den finaste av öarna, sade alla som varit där. Bara att tänka på något varmt fick honom att bli varm.
Han skulle kanske åka till Jenns Hål för att se på den
jättelika sjön av silver. Helt plötsligt såg han en Vit
hjort, och såg här sin chans att imponera på sin far.
"En Vit hjort kan man få mycket pengar för och köttet är gott?, sade han för sig själv. Han drog upp en pil ur kogret och siktade.
Han fokuserade på huvudet och sköt. Pilen missade Vit hjorten och fastnade i trädet som stod bakom den. ?Dakoita!? tänkte han vresigt och skyndade sig att få fram en ny pil. Men försent! Den Vita Hjorten hade redan sprungit sin väg men Olishid var inte sölig. Han började springa efter hjorten med en väldans fart och försökte få upp sitt blås rör medans han sprang. Han såg att hjorten var ett par hundra meter framför han och kom på en ide. Han svängde ut i skogen och mot en höjd som fanns i närheten. Han tog fram bågen och lade an en pil. Nere vid sjön stod den Vita hjorten och han kuserade på dess bröstkorg, siktade och spände bågen och sköt!
Pilen ven genom luften och genom borrade halsen på hjorten och den föll ner på marken i kramper. Han hade gjort det! Han hade sjutit
den Vita hjorten! Dom var sällsynta dom gav bra priser och dom var goda! Och han, Olishid Ordae hade hittat och skjutit en!I en Det var det absolut bästa bytet han någonsin fått...
Han hade ju jagat förr men inte på riktigt, utan med slunga
på borggården. Men kråkor och fåglar var ju inget, Nu hade han fått en Vit hjort. Han tog fram hornet som han brukade ha vid sidan och satte det mot sina läppar och blåste. Det var en gäll signal med en hög, pipig ton. Med denna signal skulle hans bröder som jagade i närheten veta att han fått ett byte. Han satte sig på den döda hjorten och väntade tills han såg att Derok, som var hans lillebror och två år yngre än han själv, kom fram till honom. ?Vilken fångst du har fått Oli!!!? Den yngre brodern sprang fram och
tittade på Hjorten. ?Vilken hjort! Inte ens Pappa har fått en Vit hjort!? Han tog fram en liten kniv och skar upp en liten del utav halsen för att få ut pilen. När han öppnade så kom en del utav luftstrupen ut tillsammans med en massa blod. Derok lade den lilla kniven på backen och tog upp ett band av järntrådar. "Vilken fångst du har fått Olishid!!!" Det var Nepo, hans äldsta broder som hade jagat i mer än sju år. ?Den Vita hjorten kommer att ge pengar, sanna mina ord,
och Pappa kommer att ge dig din första häst!!? Nepo var erfaren inom jaktens konst och arbetade som Strons Jägare. Stron, det var deras
fader som var överhuvud för Stålstjärnans hus här i Deben. Stron hade
gett sina söner de viktigaste uppgifterna i ett adelshus. Nepo skolades till Jägare, Olishid skulle få bli Stål Stjärnans Riddare, Derok skulle bli Ekonom och Sorkes, deras tioåriga lille broder skulle bli Överhuvud. Han var Olishid Ordae, tjugo år gammal om fem dagar. Han var ju på väg att bli Riddare så han skulle ut på ett äventyr enligt hans fader Stron. ?Du måste ha ett rejält äventyr för att bli Riddare, min son!? Det var det han sa efter varje lektion med Vapenkaptenen Sloov. Men han hade bestämt sig för att ett äventyr med en Magiker brukar vara stort, så han skulle bli en Magikers väktare. Och det kunde vara kul. Han visste att riktiga Riddare ofta brukade bli Väktare åt en Magiker. Besvärjarna var en spännande magiker ras han skulle kanske välja dom. "Då så då drar vi oss hemåt. Jag har ingen lust att bära hem en hjort till och med den där." han pekade på Vit hjorten och såg fortfarande mycket imponerad ut. "Då går vi då bröder!" Dom tog och gick åt en lätt sydvästlig rikting och när dom kom fram till vägen så tog Nepo och sprang iväg för att hämta hästen och kärran. Efter några minuter kom han med Hästen Rogio och vangen där dom hjälptes åt att stoppa upp Vit hjorten. Han tog utav sitt bandage och kollade på det bett som en björn givit honom i höger armen det var inte så farligt och det var inte djupt så han skulle nog kunna använda den om ett par dagar om han sökte upp en Medío. Han och Derok fick sitta bak med Vit hjorten medan dom åkte vidare på den lilla vägen. Det var nog långt till våren. Snön yrde fortfarande och det var kallare än vad det brukade vara så här års. "Nästa stopp Värdshuset Kvarnen!" Ropade Nepo ut för att det skulle höras där bak. "Brrr det är verkligen kallt i år!" Tänkte han med lika kall tanke som han VAR kall. Efter nästan tre timmar i snöstormen så kom dom fram till värdshuset och dom skyndade sig att ta hästen och vagnen till bakgården där stall pojken tog hand om dem. Det var så mycket snö ute nu så att man måste till och med pulsa över bakgården på värdshuset. När dom kom in var dom kalla och väldigt våta och fick borsta av sig all snön. "Vi går upp på våra rum och byter om och vilar så syns vi här nere när klockan är fem. Sedan tar vi och firar nere i sänkrummet och jag bjuder!" Oli tyckte det var ett Mycket bra förslag. Klockan var bara elva så han hann kanske läsa Nick Tigers Äventyr i Snego. Det var hans absoluta favorit. Om man inte räknade med Taion Den Store Krigaren men det var ju världens bästa bok sas det ju. han gick över sänkrums golvet och upp för den smala trappan som fanns i ena änden utav rummet. När han kom in i sitt rum så såg han fram emot att ta ett bad senare. Han hoppades att inte Nepo hade glömt att beställa badet åt dom. Då skulle han bli sur och banka vättet ur honom. Eller så skulle han skita i det. Han lade sig på sängen och väntade. Han tittade ut genom den lilla luckan som var fönstret. Det snöade bara lite lätt och solen hade brutit igenom dom ull liknande molnen. Men det var fortfarande vitt överallt och snön gnistrade i en prålande glans. Det hördes en lätt knakning på dörren och det kom in en manlig Médio i helt vita kläder och en liten vit låda av järn i handen.
" Få se nu.. Du hade ett lätt björn bett eller hur?" Han satte den lilla lådan på det lilla bordet vid dörren och tittade vänligt på honom. "Jo."
"Då så! Då kan jag börja!" Han tog och öppnade lådan och där låg massvis utav små platta järn verktyg, örter och lite bandage och liknande. Efter mindre än en kvart så gick Medíon och såret var nästan läkt men en tunn lindning runt om. Han tog utav sig kläderna och satte på sig badrocken tog med sig ett litet kläd paket och gick ner till badet. rummet han klev in i var litet och lågt med enkla träväggar och ett rör som stack ner i mitten utav rummets tak. Han gick fram till ett ledigt badkar och gled ner i det varma vattnet med en behagande suck. han låg och njöt ett tag innan han sedan tog tvålen som låg på sidan utav badkaret på en liten bänk. Han tvättade sig och tog och satte på sig sina nya kläder. "Aah vad skönt att få ta ett bad och sedan ta och njuta med en härlig lunch. "Han tog och gick ut i sänkrummet och efter ett par minuter kom Värdshusvärden Glor fram undertiden han torkade av sina händer på ett förkläde som hängde på hans tjocka mage. "Nå vad önskas Herr Ordae? Vi har att bjuda på fårstek och Grillad Betan." Hän tänkte Betan var gott men han ville inte äta så fet mat just nu. "Jag vill gärna ha en Fårstek med rödvinsås. Tack." Värdshusvärden skrev ner detta på en liten lapp och gick i väg och lämnade lappen på bardisken framför köket och satte sig på en pall och vilade. Plötsligt slog framdörren upp och en liten Ganger visade sig i dörren. En Ganger var en mycket liten varelse som var nära släkt med Alver, Dvärgar och Halvlängdsmän. Det fanns många historier om hur denna konstiga bladnig hade gått till men det var bara historier som någon hittat på för att tjäna pengar. Gangern var cirka nittio centimeter lång och hade slitna kläder i härdat mörkt läder. Han hade en liten ryggsäck som täckte hela hans rygg och han hade ett lömskt leende på läpparna. Värden gick fram mot han.
? Vill ni beställa rum, herr ganger?? Gangern skakade på huvudet. Och öppnade munnen. ?Jag har inga pengar mister värd men jag vill endast värma mig vid er härd och få mig en liten bit mat.? Hans leende blev lite lömskare när han sa ?få mig en bit mat och han vände sig om mot härden. ?Stopp där, herr ganger! Ingen sitter vid min härd utan att ha rum eller att ha pengar nog att köpa mat! Och ni sa : Få mig en bit mat! Jag är en värdshusvärd och jag tar betalt! Så om du vill ha nått av mig så får du betala!? Gangerns leende bleknade och han vände sig om mot Värden med en hård min. ? Får jag värma mig vid er brasa då girige Värd??
Värdens ansikte blev rött av ilska när han hörde vad gangern kallat han. ? Girige?! Jag är inte Gi..? Gangern avbröt han snabbt. ?Inte? Du vill kasta ut mig i denna snöstorm! Är inte det girigt att kasta ut en liten ganger mitt i en snöstorm och inte bara låta han värma sig och få en bit mat?! Om ni inte är girig så låt mig få det!? Värden stirrade på Gangern och tittade ut genomfönstret. Om du endast sitter vid härden och nöjer dig med det så går det bra? muttrade han surt. Gangern såg sur ut när han så det och tittade in mot härden och tittade ut man med. ? ?jag får väl nöja mig med det då?? Mumlade han fram och gick mot en pall medans han muttrade om girighet. Olishid tittade på Gangern som satt
På pallen och muttrade. Han såg trött och sliten ut, och så hade han alldeles blåa fingrar som han försökte värma mot elden. Han tyckte inte det var rättvist av Värden att göra så. Han var ju stel frusen och trött den stackarn! ? Du där! Gangern! Kom hit!? ropade han och värden hoppade till på den pall som han satt på. Gangern tittade på Olishid ett tag och Olishid log och visade att han skulle komma och sätta sig. Gangern tittade på Värden som nickade uppgivet och så resta han sig och gick fram till bordet. ?Vad ville du?? frågade han Olishid med en misstänksam blick. ? Sätt dig här och dela en får filé med mig? Olishid granskade gangern och han såg verkligen utsliten och trött ut. ?varför vill du det?? gangern lät misstänksam och tittade granskande på Olishid. ?Du ser ut att ha varit på äventyr länge och jag ska snart iväg själv så jag kan behöva tips och sånt.?
?Jag förstår. Bjuder du på en egen tallrick mat åt mig?? Olishid skrattade och beställde en tallrick till. ? Vad heter du då?? Gangern tittade på Olishid och log.
?Lowtax är mitt namn som jag valde. Men mitt första namn var Desoy.? Gangers brukade alltid ha två namn. Ett som dom fick när dom föddes och ett annat som dom valde när dom blev myndiga. Det var också så att ett ganger år var lika långt som arton manisko år. Och dom levde i femhundra ganger år vilket resulterade i att dom blev niotusen år gamla enligt mänsklig beräkning.
Lowtax visade sig vara tre ganger år och var alltså redan femtiofyra år gammal. Han hade blivit av med sin klan och by när Orcherna anföll dom mitt i natten och hade äventyrat i trettiosex år. Han verkade veta vad som hände i världen och hade mycket kunskap på många områden. ?Han skulle ju passa bra som en följeslagare nu när Donugo kan följa med.? Han tittade på Lowtax och bestämde sig. ? Vill du följa med på mina äventyr? Du vet jag kan behöva en sån som dig!? Lowtax tittade på Olishid och det såg ut som om han funderade, för hans ögon såg lite borta ut som om han tittade in i sig själv. ? Och vad får jag får det?? Olishid blev förvånad. Han ville ha nått för det! Men vad skulle han kunna ge han? ? Vad vill du ha??
?300SilverKronor(SK).? Olishid började tänka och kom på en sak. ? Om jag betalar mat, husrum, häst och bad ända fram tills vi når Stål Stjärnans Borg då? Det lär bli mer än 300SK.? Lowtax begrundade detta ett ögonblick . ? Jag går med på detta furst Ordae.? Lowtax sträckte fram sin lilla hand och Olishid grep den och dom log. ? Välkommen in i mitt Dard Lowtax!? Dom skrattar förnöjt och äter upp sina fårstekar. Just innan dom ätit färdigt så kommer Nepo och Darek in i rummet och kommer fram till dom. ? Hej Olishid! Vem är denna Ganger?? dom tittade på Lowtax. ? Han är min följeslagare och hans namn är Lowtax!?
? Grattis Oli! Du har fått dig en följeslagare på dina äventyr! Detta ska firas! Jag bjuder på middag ikväll och på Öl efter det!? Lowtax log ett stort leende ? Tyvärr så dricker jag inte öl, min ädla herre. Jag..jag gillar inte smaken.? Han gjorde en grimas och skakade på huvudet. Det var mycket ovanligt att en ganger inte drack vin och det gjorde dom alla mycket förvånade. ? Jaha då får du dricka vatten! Men fest ska det bli!?
***
Nå vad tycks