Nu har jag läst mycket lite Strindberg (_Fröken Julie_, delar av _Ett drömspel_ och så lite noveller) men jag skulle nog säga att Strindbergs stil skulle kunna kombineras med fantasy - dock inte alla riktningar inom fantasyn.
Och det är nog där skon klämmer. Har man olika syn på vad fantasy är så har man också olika syn på vad som kan skrivas i genren. I Sverige idag så betyder fantasy närmast underavdelningen "episk/heroisk fantasy" (även känd som långa och oändliga serier av tjocka böcker) hos de allra flesta. Strindbergs stil och, i brist på ett annat ord, passion, tror jag skulle passat mycket dåligt med den riktningen inom fantasyn.
Om vi tar det ett centralt teme i _Röda rummet_ - samhällskritik - så finns det exempel på denna typ av fantasy, men det enda exemplet på ett sådant som jag kan komma på och som använder en renodlad sekundärvärld är några böcker av Steven Brust, i första hand _Teckla_ och _Orca_.
Vidgar man däremot fantasybegreppet så hittar man fler exempel, även om det fortfarande inte är många. Det kanske bästa exemplet idag är Charles de Lint, som främst skriver urban nutidsfantasy. Jag tänker främst på hans bok _The Onion Girl_. Även Lucius Shephard, Terry Pratchett och vår svenska Pål Eggert har arbetat med detta, men med undantag för Pratchett har samhällskritiken alltid varit baserad på en eller ett par enstaka individer, och inte arbetat från ett grupperspektiv.
/Karl-Johan