Nehej du Nevyn ...
(detta inlägg kan betecknas som en obligatorisk reflex från min sida.)
Man skriver en historia om något. Om det så behövs, för man in övernaturligheter, placerar kanske handlingen i en annan värld ... och då är det plötsligt fantasy, åtminstone enligt vissa.
Att skriva "Röda Rummet" som fantasy, det går kanske. Jag har inte läst boken ifråga, men jag antar att dess handling egentligen passar bäst där den från början placerades ... En bok som "Mina drömmars stad" är givetvis OMÖJLIG att flytta från den plats och den tid där den är tänkt att utspelas - det är ju s a s hela poängen med boken.
Annars tror jag att fantasygenren skulle mycket bra om författare hämtade inspiration från andra verk än Tolkien, Arthurlegenden etc. Ja, varför inte Röda Rummet eller Hemsöborna?
Visst kan man använda fantasyberättelsen för att presentera sina fullständigt unika idéer om främmande folkslag, ny splashig magi och en karta som ingen sett maken till förut men så måste det väl inte vara. Jag läser böcker för att hitta en historia i dem, inte för att impas av "pyntet". Det är och förblir rekvisita för mig.
Personligen avskyr jag moderna svenska thrillers (i varje fall de jag har försökt läsa ...) men det finns ju miljoner andra böcker. En riktigt tänkvärd liten sak är "Påstår Pereira" av en författare som heter Tabucchi. Annorlunda skriven och rätt kort. Man hinner inte tröttna.
En annan rekommendation är den välkända "Rosens namn". Råare och sorgligare än filmen och full av knepiga latinska citat men annars riktigt bra! En annan historisk serie som jag vill rekommendera är Lars Widdings "Karolinersviten" som börjar med "En tid för hjältar". Slår Guillous tempelriddarserie med rätt många hästlängder.