Håller med att de första böckerna kan vara sega och att hans språk känns tungt, uppblåst och allt det där som någon nu räknade upp. Men jag vill att du ska tänka på att boken var först tänkt att bara bli tre böcker och att karaktärerna utvecklas något enormt(lite i alla fall) åt olika håll. De blir mer fylliga(Någon klagade på det tror ja) och jag tycker att man kan identifera vissa saker som man själv kan råka ut för. Han tar upp svartsjuka och kärlek(?) på ett ganska realistiskt sett.
Att Rand har 3 flickor är inte riktigt det jag tänker på utan ta bara Perrin och Faile, hur det är mellan dom.
Sista ordet är för mig att antingen gillar man honom eller så svimmar man vid tanken på att serien är längre än vad man kan räkna på fingarna med.
M.V.H Räven