Översättning, ja (Hej, Karl-Johan). Låt mig på en gång slå fast att det är ett mycket kvalificerat jobb. Även enkla böcker kräver att översättaren har goda kunskaper i svenska och god stilkänsla, sedan krävs naturligtvis föga märkligt också att vederbörande är hemmastadd i det språk hon/han översätter från. Men ofta tänker man inte på att det är svenskan som är viktigast. Någon kanske känner till varenda ord i engelska språket men har noll känsla för det här med stil, då kan det stå: Han gapa stort på jungfrun, sen flinade han åt henne där hon stod fet och kladdig på det heroiska monumentets ovansida. "Vi befinnen I eder därstädes? Har eder farsa varit stygg nu igen?" Ja, det är måhända lätt överdrivet. En som på fullt allvar skriver på detta sätt borde få ordbehandlingsförbud. Hemska saker har dock mina stackars ögon skådat.
När man väl har tillägnat sig språkkänsla och kunskaper i berörda språks ordförråd (vilket fördjupas med marknadens bästa lexikon, ett måste), ser man till att man har ett gott ordbehandlingsprogram i sin dator. Det ska vara ett som förlagen använder. Inte ett gratisprogram som medföljt paketet med Corn Flakes. Jag skulle kunna berätta om allt det lidande som sådana program vållar på förlagen. Datorordbehandlingsprogram som prydligt skriver ut manuset är i praktiken ett måste. Översättningar gjorda med blyerts bränns på förlagsgården under blodisande ceremonier. Översättningar gjorda med vanlig skrivmaskin (finns de längre?) blir ofta oläsliga av översättarens svett och tårar, när han/hon tippexar och skriver om och stryker över och försöker få in glömda meningar mellan raderna. Sådana manus bränns på förlagsgården under blodisande ceremonier.
Nu är översättaren beredd att börja. Han ställer in radbredd och radavstånd (1,5!), stilstorlek (12pkt), trevlig stilsort (Times; fraktur rekommenderas inte även om det är tjusigt) och en massa annat som gör manuset snyggt och läsvänligt. Ser till att arbetsplatsen är den bästa tänkbara (släng ut katten, den brukar älska att kliva omkring på tangenterna). Samt försöker så hitta originalboken, som man vanligen har glömt på förlaget.
Dagen därpå börjar man så med själva arbetet. Gå helst igenom texten först och slå upp alla ord som känns osäkra. När man så översatt ett par sidor är det bra att läsa upp dem högt för sig själv. Flyter det bra och känns naturligt, kan man gå vidare. En van översättare kan på så sätt klara tio till tjugo boksidor per arbetsdag. En ovan översättare kan klara många fler, men då blir det därefter och kanske inga fler jobb. En redaktör med högt blodtryck är inte att leka med. Var inte rädd för att söka fakta i uppslagsverk och ringa till muséer och språkliga institutioner på universiteten om det kör ihop sig. Kom också ihåg att även om originalförfattaren skriver som en kråka så gäller det för dig att göra ett bättre jobb, för annars får du skulden för hans taffliga språk. Jag pratar nu hela tiden om relativt kvalificerad skönlitteratur (och jag räknar fantasy dit). Betalning då? Tja, det ligger kring 2000 SEK per normalark. Det tillkommer semesterersättning och soc.avg. Ett normalark är 32000 tecken och akta er för datorns teckenräkning. Den är nämligen alldeles åt helskotta.
Översättarmaskiner? Glöm det!
Det var allt för idag, mina barn.