Men är det ingen som håller med om att alverna krigar alldeles för mycket? Det är inte förräns Gil-Galad har makten i Midgård som alver beter sig som man tänkt sig. Trodde tidigare att alverna var som halvgudar, fredsälskande och kärleksfulla. Feanór och hans söner (och hela Noldor) bevisar dock motsatsen. Nä, jag är besviken på boken/utkastet, väntade mig något mycket mer episkt och magiskt