Jag avskydde också Karlsson en gång men nu har jag omvärderat honom också. Han är så härligt allt-man-inte-får-vara så han är en utmaning. Och så gillar jag hans retorik: en vacker, genomklok, lagom tjock man i sina bästa år. Det är en ramsa som alla plastikoperationshysteriker borde ha som terapi. Han är som en sådan där alv i folktron - full av rackartyg.
Annars tycker jag att Emil-böckerna är hennes allra bästa verk. Det finns så enormt mycket hjärta och humor i dem. (Urk, nu lät jag som om jag pratade om en sitcom.) Och Saltkråkan, joo. Jag älskar farbror Melker.
Såg någon Bröderna Lejonhjärta på TV häromdagen? Tyvärr måste jag säga att det inte är den bästa filmen jag vet, direkt ... okej att en film inte står och faller med specialeffekterna, men den där draken är FÖR patetisk. Och idén att brännmärka spioner är genomkorkad ... men skådespelarna är förstås bra. Och musiken är underbar.
Men filmen är blek jämfört med Ronja Rövardotter.