Spjuthök... Jo, Elenien kryllar av humor. Silke får ett dussintal kopior och variationer, och det riktigt roligt :)
Grottbjörnens folk inte fntasy!?!?!?!
OKEEEJ... Låt se vad man hittar i den normala fantasyboken.
Strider. Intriger. Magi. Fantasi. En värld som är annorlunda än vår, men ändå påminner en hel den om den. Förutbestämda öden. Teologi. Långa resor till häst. Kärlek.
Låt oss se vad vi hittar i Grottbjörnens folk.
Strider. Intriger. Magi. En värld som är annorlunda än den vi lever i idag, men som liknar vår (inte så kostigt, kanske...) Förutbestämda öden (hela det här grottlejon-totem grejen). teologi. Långa resor till häst. Kärlek.
Okay... Så, i den sista boken är det en hel del strider. Intriger svämmar böckerna över av, i alla fall i del ett. Magi är i de här fallen synskhet och sådant. Världen är istiden. Alverna är neandertalare :) Ödesbestämmelser är i stort sett vad boken går ut på. Teologi... Ja, har du läst boken, eller? Långa resor til häst... Ja, titta på titeln till sista boken, om du vill. "Stäppvandringen". Herre gud, de gör ju knappt annat i den där boken än reser... Å, ursäkta, de upptäcker andra kulturer OCKSÅ. På vägen, liksom.
Kärlek. Ja, som sagt... Ayla och Jondalar är lite VÄL kära, vad?
Ayla är en duktig läkekvinna också, har jag för mig.
Ang. det här med jakten: jo, och de SKRIVER faktiskt att kvinnor fick jaga.
Men inte i neandertalar klanerna, och Ayla växte ju upp i en sådan... Att Ayla börjar jaga i smyg är nog ett av mina bästa minnen från den boken :)
Så visst. Del ett är helt underbar.
Tvåan är också bra, eftersom Ayla här tvingas överleva helt ensam... Och träffar sin stora kärlek, naturligtvis.
Men del tre och fyra är inget att ha.
Trean handlar bara om missförstånd (förutom de få kapitel som Ayla fördjupar sina kunskaper om sin magi i, förstås).
Fyran reser de HELA TIDEN. Visst, den är bättre än trean i stort, men handligen är ganska dum om man granskar den. Men välskriven, dock.
Fyran är TRÅKIG.
Men jag tycker att alla borde läsa del ett och två.