När det gäller Tolkien och hans betydelse måste man komma ihåg att det vid tiden för Härskarringens utgivning inte fanns något direkt jämförbart. Hans saga drabbade med oerhörd kraft. Själv sumpade jag en hel termins studier genom att jag läste och läste om.
En liknande, men inte lika stark, upplevelse hade jag när jag för första gången många år senare läste Donaldsons Thomas Covenant-krönika (första trilogin). Men här var fascinationen onekligen en annan. Jag hatade huvudpersonen praktiskt taget från första sidan. Berättelsen kändes ibland på gränsen till det uthärdliga. Men jag kunde inte sluta läsa. På en helg läste jag hela trilogin, fullständigt fascinerad. Jag betraktar den första krönikan som den bästa skildringen av ondskan som jag tagit del av i litterär form.