Jag välkomnar Pullmans böcker på film men jag är ändå lite rädd att det kan bli förfelat. Hur ska man kunna gestalta alla daemoner utan att det blir platt? Det är något i själva berättartekniken som känns inåtvänt eller hur jag nu ska säga. Inte så att det är dåligt på något vis, tvärtom, men det känns inte lika färgsprakande visuellt som exempelvis Harry Potter. (Som jag för övrigt inte har sett på bio, jag väntar på videon.)
SoR ligger väl fortfarande på biotoppen? Det har den gjort i sisådär sju-åtta veckor nu.