Nytt inläggBesvara inläggetLista inläggTill välkomstsidan

En prolog

Fortsättningen är lite mindre poetisk och lite mer verklig, men det ska gå att fortsätta på samma sätt.
Man kan inte byta skrivstil mitt i, eller hur?
I alla fall är här början på kapitel ett.

Kapitel ett, Drömmar i natten.
Han vred sig i sömnen. Månens vita ljus sipprade in genom fönstergluggen; det lyste för ett ögonblick upp den liggande kroppen. Månstrålarna letade sig upp mot ögonen; bländade honom även med ögonen slutna. Till slut reste han sig upp, tyst som om han var rädd för att upptäckas av någon. Han tog en kluck vatten ur en kanna som stod på golvet bredvid sängen och drog snabbt på sig ett par byxor.
Han tog upp kannan igen och studerade sin otydliga bild på vattenytan.
Ögonen var en smula vilda och han hade djupa ringar under dem. Han var en röd om kinderna och det ljusa hårfästet var alldeles svettigt. Han blötte pannan med lite vatten och gick sedan snabbt ut ur huset.
Han hade haft drömmen igen. Varje natt drömde han den, och han insåg att om han inte gick till botten med den snart, så skulle han få drömma den resten av sitt liv.
Han gick ut i den mörka skogen, föste undan grenarna så att de inte skulle slå honom i ansiktet och förblinda honom.
Någonting sade honom att han skulle behöva sin syn.
Han svängde av vid trädet med den krokiga stammen, följde en halvt osynlig stig.
Han hade aldrig gått den förut, likväl visste han att den fanns där. Han hade följt den i drömmarna.
Ett ögonblick undrade han vad som väntade i slutet av stigen, drömmarna kom aldrig så långt, men sedan slog han bort tanken.
Vad det än var, så skulle han nog klara av det.
Doften av granris hängde tung i natten, och det var kanske des aromiska lukt som dövade hans sinnen så till vida att han inte märkte att han var förföljd. Eller också så brydde han sig kanske inte.
Säkert är i alla fall att Tom Olver aldrig fick veta vad som väntade i slutet av stigen. Innan han nådde det mål som denne okände drömgivare satt honom att nå, nåddes han själv av en skvadron från traktens rövargäng.
Tom Olver försvann spårlöst under en nattlig promenad i skogen, liksom så många andra hade gjort den senaste tiden i det lilla samhället Savenby den senaste tiden.
Det var inte att undra på att folk började undra vad som egentligen pågick, därute i Devanskogens mörker.

Ja, vad är det engentligen som pågår?
Ge mig lite tid att lista ut det... (något säger mig att jag bara hittar på allteftersom)


Namn: Eowyn
E-post:
Tid: 13:10
Datum: 2002/02/10