Nytt inläggBesvara inläggetLista inläggTill välkomstsidan

Fantasy & Religion

Det här med Bibeln är intressant. Visst ska man kunna diskutera och Bibeln har faktiskt sin plats i sammanhanget, som Christina påpekar, som inspiration till otaliga berättelser både av fantasy och annan sort. Pejgans påpekande att Nådiga Luntan är fantasy känns inte heller helt fel: medvetet påhittad och massor med magi. Enligt Beths definition. Men vilken trist story! Hjortrongulls positiva religiositet skulle man önska att fler hade, då rör det sig verkligen om en konstruktiv kraft. Och Jill och KbtG och alla andra tycker jag visst ska uttala sig. Och man behöver inte såra i en diskussion. Håller man sig till sakfrågan och inte ger sig in på personliga påhopp kan alla få stort utbyte av den. Därför kan klart utfärdas en varning för de hemska utfall som Kire och Beth gör sig skyldiga till ovan. Kalla Beth Polgara och hota Kire med tjära och fjäder! Hemskt! Men Bibeln var det.

Vi bortser från religiösa och fantasyaspekter. Bibeln är en samling böcker som när det gäller Gamla Testamentet tillkommit under loppet av 700 år; Nya Testamentet under cirka 50 år. Det där med att Bibeln är påhittad är en sanning med modifikation. Den innehåller krönikor som ska relatera det som hänt i judarnas historia och troligen också till stora delar gör det (man jämföre här med våra Erikskrönikor). Men historieskrivningen var långt in i nyare tid ganska luddig. Man stödde sig på muntliga berättelser, ett fåtal samtida texter som samtliga var helt partiska. För varför skulle de inte vara det? Och blandade in diverse gods som man tyckte var spännande och lät bra. Noah och syndafloden är en story som går hem överallt. Bibeln innehåller också böcker fyllda med underbar poesi eller allmänmänsklig visdom (Höga visan, Ordspråksboken jmf den senare med Havamål). Och den innehåller profetiska skrifter som jag tycker ligger närmast dystopisk fantasy (mest att likna vid vissa politiska debattinlägg, vilket det ofta egentligen rörde sig om - men med Gud inblandad). Men Bibeln är STOR litteratur rent bortsett från den religiösa aspekten, som jag inte tänker diskutera.(Jag hör hur det mullrar där ute i Forumet.) Innehållet har överlevt århundraden och årtusenden. Och det är det bästa kriteriet på verkligt förnämlig litteratur. Jag törs garantera att det mesta av den litteratur som vi alla här läser med stor förtjusning (ja, jag också) är glömt om hundra år eller ämne för arkivforskande litteraturvetare. Två av de författare vi brukar ta upp här kommer att leva då: Tolkien och Pullman. Att läsa Bibeln är också att dyka ner i hela vår kultur: musik, konst, böcker. Att inse det behöver inte innebära att man tar ställning rent religiöst. En ateist kan ha lika stort utbyte av det som en seriös kristen. Att spola Bibeln (eller kanske snarare: Bibelns värld) är alltså att stänga dörren till vår kultur, att gå omkring därute och missa massor med signaler, vilket gör världen fattigare.


Namn: Jörgen
E-post:
Tid: 11:21
Datum: 2002/02/13