Just det. Det är Bibeln som litteratur som gäller här. Tänk på att Illiaden och Odyssén i antiken delvis betraktades som heliga böcker. De skildrade ju gudarna och myterna, det man trodde på då. Nu ser vi skönheten i berättelserna.
På tal om klassiker. Jag skrev något om att tiden gallrar ut (gallrar fram?) den allra bästa litteraturen. Det är sant, men man ska inte tvinga sig till att läsa klassikerna om det känns trögt. När tiden är mogen för dem så kommer intresset. Jag tyckte illa om Strindberg som tonåring. Och säkert annat också som jag glömt. Litteratur ska också vara roligt och ska upplevas så. Både Eddings och Jordan skänker trevliga upplevelser och sätter fart på fantasi och tänkeri. Varenda bok är en liten hjärnmaskin.