Det brukar kallas "tein", det där koffeinet i teet. Att det inte står i innehållsdeklarationen är väl för att det är en naturlig beståndsdel i te. Te innehåller te, asså. Garvsyra och sånt.
Men det är INTE lika starkt som kaffe. Att jag kunde vara en sådan storkonsument av te när jag studerade, berodde nog på att jag gjorde väldigt svagt te. Mitt vanliga recept, även nu, är att filtrera en hel kanna vatten genom exakt ett "kaffemått" med te. Eller ta två vanliga tepåsar till en kanna.
Favoriten just nu: Sun Tea Tropical Fruit.
Dessutom ... att dricka en massa te medan man pluggar är ett sätt att fördriva tiden. På den tiden var jag s k slank och kolossalt viktmedveten, vilket 99.5% av den kvinnliga befolkningen för övrigt är för jämnan, och te är kalorifritt... fast det är inte lika roligt som att knapra på en chokladbit, det medges.
Numera äter jag choklad också. Och det är såå gott...
... förresten, det är väl rätt lustigt detta. I varenda litterärt forum, både för läsare och skribenter, som jag besökt, brukar förr eller senare en sådan här dryckdiskussion dyka upp. Undrar varför. (Det är aldrig jag som sätter igång dem.)