Det var ett tag sedan jag läste dem... kan väl ha varit runt elva, tolv år då. Jag var aldrig särskilt förtjust i böckerna, även om den första kändes i alla fall acceptabel. Den var bra uppbyggt i början, ungdomarna (eller vad man nu skall säga) som skall landsförvisas, den stora borgen i fjärran, Kari, som är "monstret" och som alla egentligen innerst inne fruktar hela serien, trots att han inte vill någon någonting illa.
Som Beth säger (skriver :), lite tunn, inte någonting som egentligen kan jämföras med vanlig fantasy.