Jag är vegetarian, jag resonerar likadant som veganerna - med en skillnad:
jag struntar i vad andra tycker! VILL människor nu så förbannat gärna äta kött (något av ett mysterium för mig, men det har inget med saken att göra), så FÅR de väl det! Jag är inte gud. Ingen har utsett mig till världshärskare. Jag har ingen rätt att blanda mig vad folk äter, behandlar djuren eller allt möjligt. Alltså bryr jag mig inte. Hoppa från en bro, om det verkligen, verkligen är vad du vill!
Det är mig själv jag tänker på, förstår ni. Jag tvivlar på att jag är tillräckligt vuxen för att ta ansvar över någon annan, alltså gör jag inte det. Ego-trippat, vad?
Jag anser inte att JAG har rätt att äta as (en del vimsiga veganer säger lik, men snälla, lik är efter människor, as är efter djur, och eftersom dr Lector nu inte är en medelsvensson så..), och därför gör jag inte det heller.
Om jag gjorde det, vore det ett alvarligt brott mot MINA principer, och MIN själ. Men eftersom det är mina principer det gäller, och jag naturligtvis kan ha fel (jag tror inte det, men), så ska jag inte säga något om vad andra gör.
Som i - har ni läst den sista boken i Hamilton serien? Djupt, mycket djupt...
Någor i den här stilen:
"Jag mördade dem alltså. Med ett högre syfte, politiskt främjande, nödvändigt användande av tvång osv.. Men eftersom jag kan ha fel, eftersom det kanske var möjligt att lösa problemet utan att ta till mord, så är jag alltså skyldig. Och borde sitta i fängelse."
Typ.
Jag tror jag vimsade till det där...
I alla fall. Jag anser det fel. Men det enda en människa kan göra (jag försöker inte påverka någon annan, eftersom jag kan ha fel) är att bli vegetarian. Och det blev jag.
Vimsigt värre.
Min absoluta favoritfrukt är äpple. Jag äter minst två äpplen om dagen.