Jag vågar inte läsa vad alla ni har skrivit eftersom jag bara är på bok 6 så jag kanske upprepar vad någon annan har sagt men what the heck...
Jag uppskattar Jordans böcker för att Robban vågar skriva episkt utan att larva till det. Ett bra exempel på en författare som inte vågar gå hela vägen ut är Eddings. I varje bok han skriver finns det minst en lustigkurre som ska lätta upp stämningen och skämta bort allt (Althalus, Silke m.m.).
I Jordan däremot är Rand lite mörk och deprimerad, Perrin strider hela tiden med sig själv och vargkraften, Mat med dolken från Shadar Logoth m.m. Och att hela världens öde vilar på hans axlar skämtas inte bort av någon tönt.