Men hörru Fredric - jag vet nu inte riktigt vad du menar med "episk" fantasy. Måste det vara stora krig med jättearméer och "rädda världen", menar du? Och om det inte är episkt, så måste det handla om någon fattig bonde som lever ett "alldeles vanligt" liv? Vad ska man då säga om berättelser som, tja, Harry Potter?
Idealet vore ju, tycker jag, om man bara satte sig ner och skrev en berättelse, och så upptäcker att det blev fantasyaktigt - lite i efterhand, liksom. Lite magi och sådant där ... men det måste inte vara episkt för att jag ska vilja kalla det fantasy.
Namn: Tolkien var bra på namn, men så var han ju språkprofessor också. Ett enkelt trick är att ta existerande namn och börja byta ut en bokstav i taget tills det blivit något helt annat ... och inte för att jag vill vara elak mot hr Jordan, men han har ju inte kommit på särskilt många namn själv utan lånat dem från platser och legender. jag har fått en massa klagomål på alla fåniga namn i min bok, men det är inte mycket att göra åt nu ... nog för att jag håller med i vissa fall, men när man väl har vant sig vid ett visst namn så är det svårt att byta.
För mig verkar det vara en regel att allt jag skrev igår eller förra veckan ser pinsamt dåligt ut när jag läser igenom det igen. Till slut förstod jag att det var "normalt" (för mig), och skrev om eländet istället för att bli förtvivlad. Det är en ganska jobbig procedur. Tycker man ändå att den är rolig så gör man det förstås, men annars är det väl ingen vits med att plåga sig.