Det vågar du definitivt påstå. Den var absolut en timme för lång och dialogen var emellanåt pinsam. Men det är ju fortfarande en gripande historia. Fantastiskt fartyg och fruktansvärd tragik. Specialeffekterna var riktigt bra. Kathy Bates är alltid underbar.
Vad jag ville säga är att sådana här historier är påfallande lika fantasy ibland, dvs det finns ett grundkoncept för historieberättande som tycks vara detsamma oavsett genre. Men det var väl en helt överflödig anmärkning, va?