>Robin Hobb kommer också att nämnas av somliga, Beth, framförallt... men de böckerna är överskattade...<
Lögn!
Nja, de är faktiskt riktigt, riktigt bra - Hobb har en fantastisk förmåga att kunna ge sina personer liv. Man avskyr hennes skurkar, inte därför att de är onda och vill förstöra världen, utan för att de är så mänksliga, så trovärdiga.
Och man tycker om hennes huvudkaraktärer av samma anledning; de är så verkliga. De har sina fel, de gör misstag.
Hobb skriver inte om oövervinnerliga hjältar som slaktar drakar före frukost, så om det är något sådant du letar efter så skall du inte läsa Hobbs böcker. Annars... läs dem :)
>Jag blir väl tvungen att nämna Devvery serien innan någon annan gör det... Men böckerna är läsvärda och inte fantastiska som många här säger...<
Själv gillar jag inte Deverry. Har i och för sig bara läst översättningen, och inte längre än till de första trettio (eller vad det nu var) sidorna av andra boken, som jag slängde ifrån mig och vägrar ta i numer.
Feist måste nämnas, där har du att läsa, särskilt om du läser på engelska. Men även på svenska finns det en del.
Gaiman är inget att sträckläsa, men kan inte låta bli att nämna honom ändå. Mycket bra, rolig fantasy.
Sword of Truth... njaaa, inte om du kan få tag på något annat.
Eddinsg slinker alltid ner, är lättläst och kan läsas av de flesta. har du inte redan läst honom, för inte misstaget att läsa Elenien/Tamuli. De känns ofta som kopior av Belgarion/Mallorea, som är mycket bättre. Börja med Belgarion, inte med Belgarath eller Polgara (om du hade tänkt läsa dem), eftersom det finns kommentarer i dem som man måste ha läst Belgarion/Mallorea för att förstå.
Vi har även svenska författare. Niklas Krog är kanske den som oftas nämns (inte här då, men ananrs) - han är tyvärr grovt överskattad om man jämför med sällskapet. Läs Christinas Svart Eld eller Per Jorners Efter Lägereldarna; svensk fantasy nämns alldeles för sällan. Visserligen ingenting att sträckläsa, då böckerna är fristående (finns en fortsättning som utspelar sig i samma värld som Efter Lägereldarna, Blodmåne), men de bör ändå läsas.
Moorcocks Elric är mycket läsvärd, och du har ju alltid Zelaznys Amber-serie.
Memory, Sorrow & Thorn av Tad Williams tycker jag personligen är bra, även om jag har hört andra säga att den är för seg (Minne, Sorg & Törne på svenska).
Salvatore är helt klart läsvärd, även om han bara har fått en bok översatt till svenska.
>Nu var jag klar med mitt längsta inlägg hittills på detta forum... Hoppas jag har förargat många med mina provokativa åsikter =)<
Du kan ju alltid hoppas. Du fick nästan dit mig genom att kalla Hobb för överskatatd, men alla får ha sina åsikter - även om de är provokativa :p