>Nu du Christina har jag läst den.
Vad trevligt. Här kommer förstås(!) ett svar. Fet spoilervarning utfärdas.
>Mitt betyg: **** (av fem möjliga).
:-)
>I början när jag väl hade köpt boken vågade jag inte läsa den. Varför? Det kändes som om jag gjorde intrång i ditt huvud, förbjudet område som jag råka halka in på. Men jag forsatte att läsa.
Varför kändes det så? Boken handlar ju inte om mig. Det är kanske lugnande att veta att jag inte utelämnar mitt privatliv i publicerade böcker. Stycken som är "privata" eller känns "personliga" är alltså påhittade, garanterat. Visst finns mina åsikter och mina upplevelser med överallt, om än lite förvrängda i en del fall. Men det är saker som jag också kan berätta om på detta forum eller på någon annan offentlig plats. Det finns t ex knappt en miljöskildring i boken som inte grundar sig på självupplevda saker, men det är väl inte så märkligt.
>* Var du arg på Jarga under sista kapitlet? Jag tyckte synd om honom på slutet, han är den där sortens person som alltid klantar sig rejält. Så upplevde jag honom.
Jag var inte ett dugg arg på honom i sista kapitlet, tvärtom. Han var inledningsvis enormt självupptagen och gapig. Han förändrades under bokens gång och lärde sig att tänka på andra. "Hjältar" som UTVECKLAS, även om de börjar på bottennivå, är för mig mycket mer sympatiska än de som är moraliskt felfria från början till slut.
>* Erlo, hmm... Först var han så äckligt prydlig men sen på sista sidan då vart jag lite paff.
Det finns lite antydningar utlagda här och var i texten ... Vem är ond och vem är god i den här berättelsen? Jag ville röra till det lite.
>* Vad är det som eg. händer med Jargas händer?
MAGI, min vän! Jag är inte någon stor anhängare av lysande blå eldklot, jag skildrar det hellre på det här viset. Om du har sett filmen "Omen" vet du att den kör en viss musikslinga så snart de mörka krafterna är i rörelse. Jämför med detta.
Detta var den klassiska fantasytolkningen av boken. Men det finns också en helt annan, möjlig tolkning av handlingen och det är att det mesta utspelas i Jargas eget huvud och drar in honom i en psykos. Han förtränger en hel del saker, och det moderna, vedertagna sättet att skildra detta är tydligen att skriva "han var helt blockerad på känslor" eller något annat lika klumpigt. Jag valde att visa hans undermedvetna på det här viset. En psykosomatisk åkomma, en slags utslag kanske? Eller bara inbillning? Det är fritt fram att tolka. Jag stal idén från "Macbeth", som nog en och annan har noterat.
(I denna tolkning av boken existerar inte heller Erlo! Han symboliserar då bara något. Notera vad Areda säger till Erlo angående olika världar. Talar hon om Jarga eller om mig, författaren? Gissa.)
>* Älskar den biten när Marja & Jarga träffas för 1:a gng.
Jag vet minst en läsare som slutade läsningen där, eftersom det blev för obehagligt ... och visst, jag försökte verkligen ladda texten.
>* Med all den där sexuella aktiviteten som Jarga får vara med om har jag lite svårt att tänka mig honom som under 15. FAST det mycket väl händer i verkligheten. Men i en bok känns det skumt. Inte omoraliskt med konstigt. Ska funderar lite på det där.
Först och främst, han är inte under 15. Han grälar med Sahrne strax före sin sextonårsdag, vilken infaller i början av sommaren.
Boken HANDLAR ju om sex! Okej, mest svartsjuka egentligen, men det finns en sexuell spänning i nästan alla konflikter i boken. Jag ville använda dessa "krafter" som drivmedel i berättelsen eftersom det faktiskt kändes mer magiskt än en aldrig så elak svart furste i Mörka Landet. Inte är det några högre principer som får Erlo och Brantalas att bli fiender, inte ;-) ... Och Jarga står hela tiden i centrum för sin omgivning. Han attraherar, hetsar, förvirrar och anklagar, samtidigt som han själv är något av ett offer. Svartsjukan brinner omkring honom ... Svart Eld! Jag jobbade också mycket med att kontrastera honom mot Erlo, allt för att få fram något om deras personligheter... Och den största konflikten är alltså mellan Jarga och Erlo - innan de ens har träffats! Deras första möte är fullproppat med symbolik och antydningar. ... Nog med avhandling här ... jag reder ut det mer via mail om du vill.
Känns det fortfarande konstigt? Svarade jag på frågan eller lallade jag iväg ...? Läs inte boken som en äventyrsbok för det är den inte. Det är en historia om människors inre mörker ...
>Hur går det med skrivandet? ;o)
Sisådär. Jag skulle vilja att det gick fortare framåt men det är svårt att snabba upp tempot. Historier behöver en viss tid för att födas fram, så är det bara.