Femte boken har inte så mycket erotik (tack och lov för det, i alla fall).
Jag tycker att ni ska läsa boken. De tre sista sidorna var läsvärda... Tyyypisk fantasy, de där tre sista sidorna. Typiskt AUEL, för den delen, att avsluta boken just som det börjar bli intressant. Jag vill ha nästa bok!
Typisk kliché: huvudpersonen visar sig vara talangfull för magi, och dessutom en av de mäktigaste magikerna men sett, någonsin/på mycket länge/förutom den elaka magikern/osv.