Försök att visa vad som händer, istället för att säga det. Det låter som om du står och berättar någonting du har sett hända på avstånd, istället för att låta berättelsen komma nära huvudpersonen och berättas från hans synvinkel. Det gör att man inte blir särskilt engagerad i vad som skall hända.
Det är mer som en kort livskrönika än en novell. Tiden går fort, så att säga. Du komprimerar ett helt liv till en kort berättelse, vilket gör att man bara får ta del av störra delar. Han gjorde så ett par år, han bodde där ett par år.
Dessutom... detaljer. Vad tänker han, vad känner han? Hur ser det ut, hur luktar det? Hur låter skogen? Använd hans sinnen, se ut genom hans ögon och beskriv hur han lever.
Och, naturligtvis - som Elfendale sade - språket. Meeningarna är avhuggna, och skulle må bra av att få lite mer kommatecken och färre punkter. Plus upprepningar och liknande.
Hoppas mina tips kan vara till hjälp :)