Jag läste Auels "Hästarnas dal" där jag var tio år, och håll på att hoppa ur byxorna av förskräckelse när jag upptäckte vad det var Jondalar och tjejen hos Haduma-folket (har glömt vad hon hette. Noria?) höll på med... De där böckerna lärde mig det mesta om sex. ;-)
Men jag tycker annars att detaljerade beskrivningar i den skolan inte är något annat än rena slakten på de eventuella känslor som författaren eventuellt har lyckats väcka hos sina karaktärer. Det hela blir fruktansvärt.... vad ska jag säga? Det blir bara porr av alltihopa, känns det som.
Det läckraste som finns är när en författare lyckas skapa någonslags spänning -erotisk, framförallt- mellan två av sina karaktärer. Detta lyckas förmodligen bäst när de två karaktärerna aldrig erkänner detta för varandra och/eller går in i något regelrätt förhållande. Jag vet inte hur många av er som läst Hobb känner igen det här, men i allafall jag blev fullständigt bortspolad av vissa av de där scenerna och replikerna.
Och DET kommer ingen "Hon slickade toppen av hans ***"-beskrivning någonsin komma i närheten av.