*fortfarande inte n�jd*
men storyn kommer framm�t i alla fall:
- - - - - - - - - - - -
Kapitel 2
Strax efter att s�llskapet l�mnat liket bakom sig uppt�ckte de n�sta tecken p� att det faktiskt fanns n�got riktigt ot�ckt inne i grottsystemet. En mindre h�g av ben var samlad vid en av v�ggarna och diverse kotor l�g utspridda �ver golvet n�r de kom in i ett st�rre utrymme. Benh�gar �r vanligtvis sv�ra att j�mf�ra eftersom de s�llan f�rekommer i de mer civiliserade delarna av v�rlden, men i det h�r fallet gick det r�tt bra att kalla h�gen f�r en mindre h�g av ben. Dels f�r att en st�rre h�g befann sig vid v�ggen mittemot, dels f�r att �ven dessa ben tycktes best� mer av bitm�rken och andra otrevliga detaljer snarare �n just av ben. Vad som tycktes riktigt otrevligt var att det var sv�rt att s�ga om benen blivit staplade av n�gon eller n�got, eller om de helt enkelt st�llt sig s� av egen fri vilja. Otrevliga visioner om kr�lande monster s� hemska att offren s�kte skydd uppe p� sina egna fallna kamrater uppenbarade sig framf�r �gonen p� Paddus d�r han stod och betraktade benen.
Ett pl�tsligt hasande och samtidigt kr�lande ljud fr�n g�ngen de just kommit in genom avbr�t hans tankeg�ngar och fick honom att mana p� sina kamrater, vilka i sin tur redan h�rt ljudet och var i full f�rd med att mana p� varandra att g� fortare. Ingen av dem ville stanna kvar f�r att m�ta vad det nu var f�r n�got. Dessutom b�rjade det liksom skymma.
?Eh, varf�r blir det m�rkt?? undrade Salamander.
Ljuset i lyktan fl�mtade till ett par g�nger och dog sedan ut f�r att l�mna s�llskapet i totalt m�rker. F�r ett par �gonblick var det n�stan helt tyst inne i grottan. Inget annat h�rdes �n ett hasande, mycket b�dande ljud som bara h�rdes mer och mer tydligt.
?Spring!? skrek Salamander och b�rjade springa �t rakt motsatt h�ll �n ljudet kom ifr�n. En halvmeter l�ngre fram stannade han pl�tsligt. Faktiskt stannade han otroligt pl�tsligt, s� pl�tsligt som man bara kan stanna genom att till exempel springa rakt in i en grottv�gg. Vilket var precis vad han gjort. Det faktum att han bara tagit ett par steg och d�rf�r inte f�tt upp farten s�rskilt v�l var en trevlig detalj som han sj�lv var mycket n�jd med eftersom det annars hade blivit ett mycket sm�rtsamt ?pl�tsligt?. Tv� l�tta dunsar tr�ffade honom i ryggen n�r kamraterna kom ifatt honom.
?�t det h�r h�llet!? skrek Paddus och tog t�ten in i n�sta klippv�gg.
?Det h�r g�r bara inte?? sade Salamander och de tre blev st�ende en liten stund, lyssnande till hasandet som nu tycktes vara ett par meter bort. Eller var det l�ngre bort? Eller n�rmre?
?Kryp!? v�ste Remik pl�tsligt och Paddus k�nde att Remik pl�tsligt inte stod framf�r honom.
?Jass�? Insekterna? De s�g jag f�r l�nge sedan, men det �r v�l ingen id� att leka med dem nu?? sade Paddus f�rvirrat. Ett par h�nder grep tag om hans fotleder och fick honom att snabbt s�tta sig ned f�r att undvika att tappa balansen. Ett ljus gick till slut upp och han b�rjade l�ngsamt krypa efter Remik, som i sin tur f�ljde efter Salamander.
P� alla tolv kr�p s� s�llskapet vidare i riktning mot vad de hoppades var friheten, �ven om detta snart visade sig vara en v�gg. �ven om de tycktes st�ta in i v�ggar hela tiden s� verkade det som om de ocks� lyckades undkomma vad det nu var som fanns ibland bakom dem, ibland till h�ger och ibland till v�nster. Dessutom tyckte sig Paddus minnas att de faktiskt sett en utg�ng ur just detta rum strax innan lampan dog.
Efter en extra otrevlig episod - d� de l�nge krypit �t vad som fr�n b�rjan var v�nster innan de pl�tsligt ins�g att de borde ha tagit h�ger, under vilken varelsen l�nge tycktes vara n�ra nog att pl�tsligt gripa tag om deras f�tter - b�rjade marken slutta aningen upp�t. En bit upp tyckte s�llskapet sig se ett par ljusstr�lar som letade sig in i m�rkret och under slutspurten satte s�llskapet antagligen nytt hastighetsrekord n�r det g�ller att krypa p� alla fyra.
En eventuell betraktare skulle nog ha funnit synen r�tt underh�llande d� tre personer kom som skjutna ur n�gonting v�ldigt stort, uppf�r en l�tt sluttande backe och ut i solljuset. Av uppenbara sk�l fanns det dock ingen s�dan betraktare eftersom denna plats var aningen otillg�nglig. Dock hade en annan eventuell betraktare, femton meter l�ngre ned under den lodr�ta v�ggen funnit situationen r�tt lustig f�rutsatt att denne var av mycket skadeglad natur, d� alla tre samtidigt n�dde fram till kanten p� klipphyllan och i sista sekund han hindra sig sj�lva fr�n att hoppa.
?Hur kommer det sig att just vi alltid ska hamna i s�dana h�r konstiga situationer!?? utbrast Salamander ?f�rst lampan, sedan monstret, och nu det h�r!?
?Faktiskt? p�pekade Paddus ?s� tror jag att monstret kom f�re lampan??
?Och???
?�h, inget?? sade Paddus och satte sig ned vid kanten.
?Vad g�r vi nu?? undrade Salamander och slog sig ned bredvid honom.
?�h? sade Paddus ?det �r v�l uppenbart??
?Hm?? fr�gade Salamander ?Vad d�??
?Vi blir upp�tna.? Svarade han.
?Av vad d�?!? utbrast Salamander ?Vi vet inte ens vad vi kommer att bli upp�tna av!?
?Jo, det g�r vi? sade Remik och p�kallade deras uppm�rksamhet ?s�vida ingenting hinner f�re den d�r? fortsatte han och pekade mot grottmynningen.
Vad som ragglade upp mot dem, en femton meter bort beskrivs b�st som? ja? som en gurka. En halvmeter h�g gurka, aningen tjockare �n en gurka av den storleken borde vara och med ett antal korta tentakler som antagligen hade till uppgift att transportera varelsen fram�t. N�gon annan funktion kunde tentakler med en l�ngd av tjugo centimeter och ungef�r samma bredd om�jligt ha. D�r den vaggade fram�t mot dem tycktes den inte s� skr�mmande, bortsett fr�n de stora stirrande �gonen, en massa sylvassa t�nder i kombination med vad de sett i grottan, samt den irriterande gr�na f�rgen som tycktes skifta lite d� och d� som om ytan var lite instabil.
?Den har ju samma f�rg som Ugglans pyjamas!? utbrast Salamander, varp� Ugglan antagligen skulle ha gjort n�got otrevligt mot honom om han varit i n�rheten.
?Jo, nu n�r du s�ger det?? b�rjade Remik.
?Jag v�grar att bli upp�ten av en varelse som ser ut p� det d�r viset!? ropade Salamander, bara utifall att n�gon skulle bry sig ?den ser ju inte ens normal ut!?
F�r ett par �gonblick stannade gurkan till och stirrade p� honom med sina stora �gon, men just som Salamander verkligen b�rjade hoppas att den skulle brista ut i gr�t eller n�got liknande, vilket n�stan (enligt hans egna alltf�r stora f�rhoppningar) vilken varelse som helst som blivit s� f�rol�mpad borde g�ra, s� b�rjade varelsen skaka. F�rundrat stirrade s�llskapet p� varelsen som nu �ven b�rjade v�xa till sig en bra bit. N�r den var klar b�rjade den nu en och en halv meter h�ga gurkan n�rma sig p� nytt.
?Varf�r har jag en k�nsla av att han inte gillade det d�r?? fr�gade Paddus Salamander med viss sarkasm i r�sten.
?Man kanske skulle f�rs�ka ta sig runt den och?? Salamanders r�st tystnade n�r resten av gurkans familj st�llde upp sig vid grottans ing�ng ?n�h�..?
?Jag antar att det bara finns en sak vi kan g�ra d�? sade Remik och drog sitt sv�rd ?sitt kvar d�r?
?V�nta lite, du vet inte vad den kan g�ra!? utbrast Paddus.
?Den kan �ta upp oss, det �r vad den kan? mumlade Salamander bredvid honom, men ingen tog n�gon notis om honom.
?Ingen fara, jag vet vad jag g�r?? sade Remik ?hoppas jag?
?Men det �r n�got med den d�r f�rgen, eller n�got? mumlade Paddus och tog av sig ryggs�cken medan han s�g hur Remik n�rmade sig varelsen f�r att sedan sv�nga av och g� �t sidan. Varelsen v�nde sig om r�rde sig s� snabbt den kunde, vilket var aningen l�ngsammare �n lugn promenadtakt, mot Remik som f�rsiktigt h�ll sig p� avst�nd och halvt cirklade runt sin motst�ndare. N�r han fick ryggen mot de �vriga gurkorna spann han snabbt runt och fortsatte sedan r�ra sig p� andra sidan av varelsen, hela tiden p� helsp�nn om varelsen skulle g� till attack. Men hur han �n v�ntade, p� att den skulle spruta eld eller syra eller sl�nga sig mot honom, f�rs�ka hypnotisera honom, eller vad som helst, h�nde inget. Den lunkade bara p� l�ngsamt mot honom som om den hade all tid i v�rlden, och de andra b�rjade f�rsiktigt komma ut i solen p� ett s�dant s�tt att ingen kunde ta sig f�rbi dem medan de hela tiden minskade utrymmet p� avsatsen.
Eftersom inget h�nde b�rjade Remik fundera p� en mer offensiv taktik samtidigt som Paddus ropade n�got till honom.
?Va?!? svarade Remik som hade varit alltf�r inne i striden som inte tog plats f�r att h�ra tydligt.
?Det �r nog ingen bra id� att hugga honom med ditt sv�rd!? upprepade Paddus, medan Remik f�rsiktigt backade undan tills han n�dde en stor sten som fungerade som v�gg mot stupet. Nu gick det inte mycket l�ngre. F�rsiktigt h�jde han sv�rdet f�r att hugga, men hejdades av Paddus rop: ?Neej!?
?Jag m�ste faktiskt!? ropade Remik utan att ens v�nda blicken mot sina v�nner. Varelsen var nu lite mer �n en meter ifr�n honom. P� nytt h�jde han sitt sv�rd och den h�r g�ngen hann han med att b�rja hugga innan n�got f�ngade hans uppm�rksamhet, vilket fick honom att stanna sv�rdet s� pl�tsligt att till och med en v�gg skulle ha blivit avundsjuk. Med ett sprakande och fr�sande han aldrig tidigare h�rt f�ll Ugglans bumerang till marken som en kolbit. Den visuella effekten av att se bumerangen kastad av Paddus utan f�rvarning tr�ffa gurkan f�r att i n�sta �gonblick se den bli elektrifierad och uppeldad var ocks� r�tt chockerande. F�r�delsen gurkan orsakat med bumerangen liknade vad blixten gjorde med ett tr�d, fast ungef�r fem g�nger v�rre.
F�rsiktigt gick Remik i sidled f�r att sedan backa fram till sina v�nner d�r han satte sig ned.
?Det d�r var n�ra �gat!? utbrast Salamander p� ett skr�ckslaget, f�rtjust s�tt ?det verkar som om de d�r �r elektriska.?
?Ganska ironiskt egentligen?? b�rjade Remik som inte helt �terh�mtat sig.
?Vad d�?? hann Salamander undra eftersom han talade s� l�ngsamt och andades s� h�ftigt.
?Anledningen till att jag blev soldat?? b�rjade han.
?Jaa?? sade Salamander ?kl�m fram det nu innan vi d�r, helst?
?Jag ville ha lite sp�nning i tillvaron.?