Nytt inläggBesvara inläggetLista inläggTill välkomstsidan

US2 - del två

Det bör tilläggas att denna episod skrevs i ett trettiogradigt, hett rum av en författare som drack Cola istället för Pepsi och som dessutom förtärde tre två-årsgamla Pingvinstångar. Tack för er uppmärksamhet.

- - - - - - - - - -

Kapitel 4

Efter att ha ätit en välbehövlig lunch, vilken var deras första måltid på länge, och efter att ha fått med sig en mindre matsäck började äntligen in genom skogen. Som vanligt i den här trakten låg ett tunt lager dimma i luften och de urgamla träden växte tätt på båda sidorna av stigen de följde. Deras riktning var ungefär västerut såvitt de visste, men utöver det visste de inte mycket om var de var eller vart de skulle.
?Kom ihåg att inte äta konstiga svampar? sade Paddus varnande ?man vet aldrig vad som kan hända.?
?Hur ska vi hitta Mästersvärdet helt utan hjälp?? ändrade Remik ämnet till ?vi har ingen karta eller någonting.?
?Vi kanske skulle dela på o??
?Nej!? svarade Paddus kvickt ?det är ingen bra idé!?
?Ok, ok? det var bara ett förslag? sade Salamander och var sedan tyst ett tag, men fortsatte sedan eftersom ingen annan sade något på en längre tid ?min farmor sade alltid att Mästersvärdet låg i ett av världens fyra hörn??
?Världens fyra hörn?? undrade Remik ?det låter ju helt sjukt!?
?Tror du verkligen att världen är platt och fyrkantig?? frågade Paddus.
?Jag sade bara att hon hade sagt det. Jag sade aldrig vad jag tyckte om saken!? förklarade Salamander tjurigt.
?Nåja, låt oss anta att världen är platt och fyrkantig?hur skulle du då hitta ett av hörnen?? fortsatte Paddus ?det kanske är någon form av gåta??
?Hur hittar vi alls i den här skogen?? undrade Remik när det blev klart att Salamander inte kom på något att svara ?det är ju som en enda stor labyrint!?
?Jag har hört att man hittar ut ur en labyrint genom att följa en och samma vägg hela tiden? sade Salamander fundersamt.
?Vägg?? undrade Paddus ?här finns inga väggar! Vi är mitt ute i skogen!?
?Det gäller att vi-su-a-l-i-s-er-a? sade Salamander med rösten av en som är expert och som vill förklara något mycket noga genom att tala långsamt och betonande på varje menings sista ord för att få fram en betryggande men ändå förklarande innebörd av talet. Ungefär där tappade också Salamander tråden när han tänkte efter hur han sade det. ?Låt oss alltså anta att det finns en vägg här??
Paddus såg på Remik som i sin tur tittade tillbaks och ryckte på axlarna. De hade väl lika stor chans att hitta Mästersvärdet om de samtidigt föreställde sig väggar medan de gick runt i skogen som om de inte gjorde det?
?Ok? sade Paddus och pekade på ett träd till hans vänstra sida ?låt oss anta att den här är en vägg.?
?Ok? sade Salamander och tog täten ?då följer vi den.?
De andra två följde efter på en meters avstånd och tittade intresserat på medan Salamander fortsatte förbi några träd, svängde in mellan ett par andra, fortsatte rakt fram, gick ned från stigen och kom upp på en annan, hela tiden med nogsam precision och utan att stanna upp för att fundera.
?Säker på att han inte ätit eller luktat på någon olämplig svamp?? viskade Remik lite halvt bekymrat till Paddus, som bara skakade på huvudet.
?Jag tror inte det? sade han sedan.
Efter att någonstans mellan en halv timme och en hel timme gått svängde de slutligen in till vänster och upp på en stig. På stigen fanns ett litet kryss uppskrapat av någons fot och sällskapet stannade till.
?Nu är vi tillbaka på samma plats som vi började från? sade Remik ?jag ritade krysset här för att vi skulle känna igen oss.?
?Det verkar inte som om din plan fungerade, Salamander? sade Paddus.
?Ingen fara? sade Salamander ?det här bevisade bara min teori.?
?Jasså?? undrade Paddus ?att vadå? Skogen är cirkelformad??
?Nej, det visade bara att min teori om hur man hittar i en labyrint faktiskt stämmer även i skogar!? förklarade Salamander.
?Men vi är ju tillbaka på exakt samma plats som tidigare!? utbrast Paddus.
?Just det. Och hur skulle vi ha varit det om det inte stämde?? fortsatte Salamander och log ett leende som mycket tydligt visade hur tunn gränsen mellan geni och galenskap verkligen är, eftersom Paddus själv tyckte det såg mycket vanvettigt ut på samma tid som den andre tydligen tyckte tvärtom ?det är för att vi gick längs fel vägg!?
?Fel vägg?? undrade Paddus ?hur kan vi ha följt fel vägg??
?Hur många väggar har en labyrint?? svarade Salamander kryptiskt.
?En som går runt lite överallt, tror jag? sade Paddus.
?Två. En insida och en utsida?? föreslog Remik ?nej förresten, det var fel gåta??
?Rätt svar är hur många som helst!? svarade Salamander och log på nytt ?det kan finnas väggar i väggar!?
?Är du säker på att du inte ät?? började Remik, men blev avbruten av en armbåge från Paddus.
?Du menar att det mellan en vägg som går runt ett större område finns en mindre vägg som går runt ett mindre område?? frågade Paddus ?jag har sett sådant i labyrinter förut??
?Precis!? sade Salamander och började gå ?så om vi nu visualiserar och en vägg på andra sidan??
?Men tänk om den väggen också är en lös del av labyrinten?? undrade Paddus och började sedan fundera på hur det kom sig att han kunde resonera på samma knäppa sätt som Salamander.
?Det gör inte så mycket? sade Salamander ?då kommer vi ju tillbaka hit igen, och sedan får vi helt enkelt byta vägg på nytt.?
?Ok, det låter vettigt? sade Paddus, men tillade sedan med lägre ton till Remik ?lika bra att låta honom hållas, så tröttnar han snart.?
Färden fortsatte, och för att fördriva tiden försökte Paddus se något samband som berättade vad sjutton det egentligen var som Salamander gick efter då han bestämde sig för om det fanns en vägg mellan träden eller inte. Plötsligt stannade Salamander upp och han var nära att gå in i honom.
?Vad nu?? undrade Paddus och tittade framåt. Stigen tog slut en bit fram, men det var fortfarande framkomligt.
?Återvändsgränd? förklarade Salamander och vände om, gick en bit och tog sedan av åt höger. Ständigt var det högersvängar, men det var det enda tecken Paddus kunde upptäcka som pekade på att den andre faktiskt följde en vägg som denne sagt.
?Får jag försöka gå först?? frågade Paddus och tog täten. Möjligtvis kunde Salamander nöja sig med att följa honom istället för att leda dem tillbaka varje gång han tyckte sig se en ?återvändsgränd?. ?Jag tror jag förstår på ett ungefär??
?Ok? sade Salamander och följde tyst efter, men efter ett tag ropade han till ?stop! Följ höger vägg var det!?
Paddus såg sig om och upptäckte att Salamander gått före in mellan ett par träd, och han fick skynda sig för att hinna fatt och ta täten på nytt. Promenaden fortsatte tills Salamander plötsligt grep tag om hans axel och skrek ?Akta!? så oväntat att Paddus skärrat såg sig om efter eventuella faror ?Du höll på att gå in i en vägg? förklarade Salamander lugnt. Paddus fick en smått road, smått beklagande blick från Remik.
?Kan du förklara hur exakt du ser att en vägg är en vägg?? undrade Paddus och följde efter tätt bredvid när Salamander åter tog täten.
?Här ser du? förklarade Salamander ?är en sväng. Det ser du lättast på avstånden mellan träden. Här däremot är det en vägg??
?Hur ser du det?? undrade Paddus ?det är ju lika brett här?
?Jo, men här växer gräset mycket högre? sade Salamander ?och där på andra sidan ser du att träden sitter för nära varandra.?
Efter ett tag tog Paddus återigen täten då han tyckte sig ha uppfattat den exakta bredden mellan träden. Men han blev snart stoppad av Salamander som mjukt frågade ?och varför stannade vi här då?? på precis samma sätt som är universellt för alla körskolelärare.
Paddus såg sig villrådigt kring för att upptäcka någon liten detalj, precis som en vilsen elev ?de där maskrosorna som växer där? sade han till slut som en rejäl chansning och pekade mitt mellan träden.
?Precis? sade Salamander och log innan han lät Paddus fortsätta en annan väg.
?Då svänger vi väl av här då?? sade Paddus och sneglade på sin lärare som om han undrat om han behövde använda blinkers. Salamander hade dock en annan min som sade honom ungefär att ?nu har du kört femtio kilometer i timmen förbi en skola med tre fartgupp utanför, och där det dessutom finns en tremetersskylt där det står ?varning för lekande barn?, just den skylten som sitter bredvid ungarna som spelade fotboll på vägen ja? vad? Såg du dem inte??.
Istället sade han ?avstånden, Paddus, avstånden. De är grunden till allt. Det där är alldeles för smalt.? Nu när han nämnde det tyckte sig faktiskt Paddus se att det saknades ungefär tjugo centimeter för att det verkligen skulle gå att fortsätta.
Han fortsatte sedan bredvid Salamander och försökte hitta en lucka i resonemanget att bredden mellan träden var så viktig. Just då sneglade han in genom en vägg och fick syn på precis den lucka han sökt efter.
?Vad gäller om träden är nedfallna då?? frågade han sedan.
?Menar du på ett sådant sätt att de blockerar vägen, eller så att de ligger längs med den??
?Så att de ligger just där som vägen annars borde vara.?
?Jag tror inte att det räknas som en väg då, såvida det inte sker under extremt hårda förhållanden som? låt oss säga över ette stup.?
?Inte ens om trädet är riktigt gammalt?? undrade Paddus.
?Hur gammalt??
?Sådär gammalt? svarade han och pekade in mot trädet som fallit ned.
?Intressant? sade Salamander ?mycket intressant. Vi skulle ju kunna undersöka det senare. Vi ser ut att komma dit om vi följer vägen.?
?Varför inte gå rakt dit?? föreslog Remik som var aningen trött efter dessa timmar av väggföljande. Sedan tog han själv täten och de andra följde efter, även om Salamander tvekade innan han klev in genom väggen.
?Jepp? sade Salamander ?vi hade kommit hit om vi följt??
?Ganska intressant? avbröt Remik och studerade trädet.
Det var ihåligt och hade en diameter på lite över två meter. Det hela påminde faktiskt mest om en tunnel som ledde till någon viktig plats. I alla fall var det vad Paddus tyckte sig känna. Om de följde den här tunneln borde de komma rätt?
Han tog täten och ledde sina vänner genom den gamla stammen, som var så lång att det i mitten skulle ha varit kolsvart om inte några kvisthål i den halveter tjocka ytan hade släppt in lite solljus. Långt där framme var utgångshålet inte mycket större än hans knutna hand när han höll upp den framför sig. Så snart de nådde slutet skulle han börja undra om det verkligen var så att Salamander hade haft rätt. Om man verkligen kunde hitta i en skogslabyrint på det sättet, eller om naturen helt enkelt hade blivit så förvirrad att den på eget bevåg ändrat sig för att leda dem rätt, bara för att slippa alla dumheter. Men hur det nu låg till, vare sig de hade förvirrat skogen eller ej, skulle de snart få se en härlig syn. Inte än, men snart, snart skulle de få se hur skogen delade sig för att lämna plats åt det magnifika marmorblocket i vilket det legendariska svärdet, det som nu var en del av deras öden, vilade och väntade?


Namn: ugglan
E-post:
Tid: 00:17
Datum: 2002/06/19