JAg tycker att språkskillnader och -förbistringar snarare kan ses som något som skapar spännande möjligheter och utmaningar, inte bara något som är besvärligt för författaren. Tänk vilka intriger man kan få till bara för att folk missförstår varandra, eller för att vissa personer kan kommunicera på ett sätt som utomstående inte begriper (utan att man behöver använda magitrams), eller hur man kan betona kulturella skillnader etc.
Dessutom är det lite larvigt när "hela världen" talar samma språk (läs: engelska) i en värld där man färdas genom att gå till fots eller rida, och där våra hjältar inte sällan växer upp i isolerade avkrokar... Det borde vara klara dialektala skillnader efter bara någon/några mil. Jag är kanske fördomsfull, men jag inbillar mig att det är en liten miss som engelskspråkiga författare gärna gör - de är själva så vana vid att folk pratar engelska nästan överallt, även om de reser till andra sidan jordklotet.
Fast det förundrar mig lite att självaste Tolkien tog till en så billig genväg som "allmänna väströnan" ellervaddetnuhette. Han om någon ...
Undertecknad skulle minsann föregå med gott exempel i sin egen bok men det VAR jobbigt, kan jag avslöja. Å andra sidan skapade det, som sagt, en del möjligheter också.