Nevyn:
>Jag är halvt böjd att hålla med Christina och till halvt med Beth.
Jag föreställer mig här Nevyn som ett kedjerökande gem. Ungefär. :D
Angående att hålla liv i hjältar: En riktigt bedrövlig variant i TV-sammanhang är när den dödade hjälten/skurken visar sig ha en tvilling eller dubbelgångare som dyker upp senare i historien och s a s tar över den gamla rollen ... för att inte tala om Dallas-versionen: "de senaste hundra avsnitten var bara en dröm". (Som alla vet, så är "det var bara en dröm" ett av världens sämsta romanslut.) Något lindrigare, men fortfarande taskigt, är det när någon annan rollfigur plötsligt byter personlighet och blir förvillande lik den som just dött. ELler så gör man som i Isfolksserien där samma huvudpersoner förekommer genom flera hundra år, fast de formellt sett är barn till föregående huvudperson osv.
Möjligen har alltför många författare läst Stephen Kings "Lida" och törs nu inte döda sina älsklingsfigurer av rädsla för galna läsares hämnd.
Men visst, det finns hjältar vars hela roll bygger på att de är odödliga. Inte skulle det kännas särskilt rätt om Stålmannen plötsligt gick och dog, eller? Då vore han ju inte Stålmannen ...