Jag tänker nu på Tolkien, som i mitt tycke gjorde en väldigt snygg övergång mellan det jordnära och det storstilade: först hoberna, som pysslar med födelsedagsfester, presenter, trädgårdsarbete och arvstvister - och sedan kommer den skojige fyrverkeritrollkarlen Gandalf in och berättar en hemsk historia om Sauron och Den Enda ringen för Frodo. Stora, stora saker som handlar om hela världens öde. Riktigt häftigt blir det när han avslutar historien så här: "Han [Sauron] kanske söker efter Fylke just nu, om han inte redan har funnit ut var det ligger. Och jag är faktiskt också rädd, Frodo, att han börjar intressera sig för det så länge obemärkta namnet Bagger!"
Hu! Och sedan bär det iväg, som bekant. Plötsligt har lille hoben Frodo fått sin plats mitt i det stora dramat. (Alla läsare som överlevt prologen och den trista födelsedagsfesten börjar nu vakna till, eller hur? Och när den första svarta ryttaren dyker upp ...)
Jag säger det här för jag tycker att du har ett för stort glapp mellan inledningen - djävulsdemonen, ska förslava hela världen etc - och en bit in i historien där det flera gånger nämns att Kedra städar och diskar och att trollkarlsgubben brer smörgåsar. Det jordnära perspektivet fungerar så bra hos Tolkien just för att han verkligen skildrar världen ur hobernas ögon, men du har valt att gå "utifrån och in" och då blir det svårt! Inledningen är väldigt summarisk och det är visserligen helt godkänt men det passar illa med fortsättningen. En idé är att du börjar historien med just det ögonblick när Kedra ger sig av - för det är ju då det BÖRJAR, eller hur? - och att du sedan låter bakgrunden komma fram på annat vis. (Fast helst inte som "info dump" när hon sitter vid lägerelden och grubblar, för det är vansinnigt uttjatat.) Hon kan bära med sig föremål som antyder vad som har hänt, hon kan träffa folk som hon nämner saker för, lite i taget. Det är ju rätt tydligt att du själv mest är intresserad av det som händer när Kedra börjar vandra, för det är först då det blir liv i berättelsen.
En annan sak jag måste gnälla lite på är det faktum att hon är tio år - för hon beter sig som om hon vore en mogen tonåring allraminst. Det vore kanske bra om hon fick vara lite äldre?
Spänningsmomentet i historien kommer när den där bonden beter sig mystiskt, då vill man veta mer. Ditt mål ska vara att göra läsaren frågvis: vadå? Varför gör de sådär? Vem är den där mannen? Vad pratar de om?
Och så vidare. Du måste få läsaren att börja fråga, och sedan måste du förstås ägna resten av berättelsen åt att besvara allt.
Att din syster gillar historien är annars ett skäl gott som något till att fortsätta skriva precis som du gör. Hon är väl en lika betydelsefull läsare som vem som helst, om inte mer.