Hade en lång diskussion om det med min kompis Lizzie igår i regnet på hennes balkong.Ondska vs godhet. Dualismen. Något av fantasyns essans. Det svarta och det vita. Vad vi kom fram till. Stort ? Hur ofta är den onde medveten om att de handlingar han just begår är onda?
Däremot känns det oerhört frestande att vända på begreppen och låta den som man egentligen uppfattade som god vara igenomvidrig.