(Observera att jag gillar Brooks)
"Shannaras Ättlingar" serien är enligt mig otroligt bra. Inte lika bra som Svart Eld, och inte lika bra som riktiga klassiker inom olika litteraturgenrer, men ändå bra. Det var ett litet tag sedan jag läste serien så jag har inte många detaljer färska i huvudet, men jag minns att böckerna är bra. Dessa böcker finner jag inte det minsta tråkiga eller dåliga. Nu skulle jag kunna sitta här ett bra tag och argumentera och motargumentera men det skulle kunna ta hela natten. Istället avvaktar jag för att se om det finns något speciellt som sägs vara dåligt för att först efteråt försöka försvara böckerna.
Däremot är jag böjd att hålla med om att föregångarna är bra mycket sämre än nyligen nämnda. Dessa är inte allt för sällan lite smått sega, med vissa inslag av det mesta man som läsare vill läsa om. Även dessa böcker var det ett tag sedan jag läste. Dock måste jag säga att dessa böcker INTE börs läsas före uppföljarna och det är ingen bra idé att grunda alla åsikter om Brooks på dessa böcker.
För att sedan färdas ännu längre bak i tiden med denna prequel (tycker mig ha hört det svenska ordet någon gång, men har förlorat det) så måste jag nog säga att jag har ungefär samma åsikt som Elfendale. Boken har nästan inget som helst värde för en vanlig läsare. Om man inte är ett riktigt Brooks-fan bör man inte ens överväga att läsa boken ifråga. Det man faktiskt kan få ut av boken är intressant enbart ur en historisk synvinkel - för att få veta vad som hänt tidigare - och spänningen är på samma sätt lika med den man upplever då man går på ett muséum för att titta på fosiler...
Demon-serien skiljer sig stort från alla tidigar nämnda böcker. Dessa kan man gott läsa utan att sova alltför mycket. Ordets Riddare är en av två böcker som jag läst under loppet av 24 timmar. Vilken den andra var minns jag inte säkert, men A Knight of the Word låg jag vaken långt in på natten för att läsa ut. Om folk annars har en helt annan åsikt än mig om vad som är spännande och intressant att läsa så är det väl upp till dem att tycka illa om just dessa böcker, men själv har jag inte mycket ont att säga om dem.