Vad härligt att inte ha något annat att göra än att skriva. Efter vad jag vet har Jordan tjänat multimultum på sina böcker. (Avundsjuk, jag? Varför det? *host*)
Det börjar kanske bli lite väl långdraget nu. Serien förlängs mer och mer och man undrar ... varför, liksom? Man tänker på gamla kära TV-såpor som Dallas och Falcon Crest (det slår mig just nu att en del yngre forummedlemmar kanske med nöd och näppe vet vad jag talar om nu!)
De var i alla fall väldigt bra i premiäravsnitten och en snutt framåt. Avsnitt 107 var däremot inte lika kul. Så att säga. (Nej, jag såg inte allting!)
En bra historia inleds med någon form av problematik som man sedan söker lösningen på. Oftast brukar denna huvudkonflikt lösas i en rejäl klimax och sedan är det dags att avsluta historien (så snabbt som möjligt, enligt vissa dramaturgiska "regler"). Såpor har däremot, när den första problemtråden avslutats, alltid dragit igång minst en problemtråd till och så kan man spinna vidare i all evighet. I längden känns det utsmetat och man saknar Spänningsstegringen, Slutsatsen och Sammanfattningen. WoT är ingen riktig såpa eftersom huvudkonflikten (=Den Stora Striden) fortfarande ligger och väntar (?) men genom att det tänjs ut så här får man ändå den känslan. Terry Brooks är bättre på det här, tycker jag, eftersom han visserligen har skrivit en massa böcker i samma miljö, men ändå lyckas AVSLUTA sina berättelser i rimlig tid och sedan hellre drar igång en ny konflikt än tuggar vidare på den gamla (även om han upprepar sig "litegrann"). Sedan kan man ju tycka vad man vill om kvaliteten på berättandet etc. Jordan vinner på att han är duktig på att levandegöra det han skildrar. Men jag skulle varit gladare om han lyft ut sina sidohistorier och gett dem egna böcker.