Nytt inläggBesvara inläggetLista inläggTill välkomstsidan

Ugglespecial nr 2

*gäsp*
Alldeles för mycket läxor för att hinnas göra i morgon, och här sitter jag och skriver US2?
Bra konstigt, va? :@)
Ett super-viktigt word-dokument har lyckats få permanent "Programmet Har Utfört En FÖrbjuden Åtgärd Och Kommer Därför Att Avslutas"... jippie!

Nåväl... här kommer ett nytt kapitel. Detta är lite längre än det skulle vara, men det fanns inget bra slut där slutet skulle sitta.

-----


Kapitel 19

Det enorma kräftodjuret kom närmre med ett klickande ljud som Ugglan gissade kom ifrån från de många benen som varelsen hade. Som bärare av det heliga, misstänkte han i alla fall, Mästersvärdet ansåg Ugglan det som sin plikt att vara den som först utmanade monstret. Idén var givetvis urdum, och efteråt hade han ingen aning om hur han kommit fram till just den slutsatsen, men så blev det. Med svärdet redo närmade han sig så varelsen, samtidigt som han höll varsitt öga mot de två enorma klorna som antagligen hade kunnat dela honom på mitten med ett knip. Ett svischande ljud och en snabb skiftning av skuggorna någonstans mitt emellan klorna utlöste någon sorts reflex som fick honom att hoppa undan just i tid. Spetsen på varelsens svans borrade ned sig nästan en halvmeter i marken där han just stått.
Snabbt skyndade Ugglan sig att gå till motattack och högg därför till svansen, som nu var på väg upp, så hårt han kunde med Mästersvärdet. Klingan, som tidigare skurit genom det mesta upptänkliga och lite därtill, repade inte ens skalet utan studsade helt enkelt undan. Förvånat snubblade Ugglan till och råkade som genom ett under undgå klon som kom flygande mot honom från ett annat håll.
En sekund av klartänkthet fick honom att inse att resten av skalet måste vara lika tjockt. Dessutom täckte skalet hela varelsen från topp till? Det dåliga ordvalet avbröt Ugglans tankar, och han insåg plötsligt något. Om varelsen hade så hårt skal, varför hade den då en sådant skydd av metall över huvudet? Jo, därför att den inte hade något skal där. Med en ny plan i huvudet - en som hade sprungit från den förra tanken - rusade Ugglan inåt mot fienden. För att varelsen skulle kunna se något måste det finnas någon öppning i masken för ögonen, och då skulle han ju kunna sticka in svärdet där! Någonstans bakom sig hörde han steg, vilka Ugglan alldeles korrekt antog tillhöra vännerna som nu kommit för att hjälpa till. Men han var alldeles för fokuserad med att räkna ut hur han skulle röra sig och var han skulle stöta ned svärdet för att egentligen bry sig.
Några snabba kliv framåt, ett åt sidan för att undvika en livshotande klo, och så var han framme vid huvudet som han med ett skutt och några ordentliga kliv besteg med höjt svärd. Fienden var kanske stor, men det gjorde den samtidigt en aning långsam, det var det som blev dess fall, tänkte han och gjorde sig redo. Men, vänta lite nu? Det fanns inga hål för ögonen?
?Inte bra?? sade Ugglan för sig själv och slog istället till masken med svärdet. Den här gången hade slaget i alla fall någon effekt, och en två centimeter djup skåra bildades i metallen. Frenetiskt fortsatte Ugglan att hacka med flera slag på ungefär samma ställe, och lyckades på detta sätt skapa en fåra som var fem centimeter djup och minst tre gånger så bred, innan en klo snärtade till honom i ryggen med sådan kraft att han slungades iväg tillbaka samma väg som han kommit.
?Sikta på huvudet!? ropade Ugglan när han passerade över sina vänner. Sedan slog han in i en pelare som någon tycktes ha ställt där just för det ändamålet. Långsamt sjönk han ned längs den satte sig med den som stöd för ryggen. Återigen gjorde det ont i hela kroppen och han kände sig ovanligt varm. Blicken var först suddig ett tag, men sedan fick han syn på något på marken. Där låg Paddus ryggsäck, tillsammans med hammaren som Remik lagt av sig. Även Nevyn var där, även om han inte låg på golvet bland resten av prylarna. Däremot slängde han bort pilbågen och drog sitt svärd.
?Pilarna bara studsar bort från den där saken?? sade han till Ugglan ?hur är det fatt förresten??
?Det? det är bara bra? sade Ugglan halvt till sig själv, halvt till Nevyn. Men ändå hade han säkert betett sig konstigt på något vis eftersom den andre kom fram emot honom.
?Du ser inte vidare kry ut?? sade han.
?Det beror på allt stryk jag tagit emot?? sade Ugglan, men Nevyn lutade sig ned över honom ?Inte konstigt att??
?Du är ju helt kokhet!? utbrast han ?Du verkar ha råkat ut för någon riktigt otäck febersjukdom.?
?Prat!? sade Ugglan och försökte förgäves sätta sig upp ?Jag mår hur bra som helst, ju??
?Jag tror jag stannar här ifall du behöver flyttas undan, eller ifall du behöver mig.? Sade Nevyn och stoppade undan svärdet.
Först hade Ugglan tänkt protestera, men när han nu nästan inte ens såg någonting? ?Berätta vad som händer?? sade han istället.
?De slåss mot krabban. Den verkar inte bry sig det minsta om dem.? Sade Nevyn ?Blue Wolf blev träffad av ett slag, och ligger nu? Nej, han står upp igen. Paddus? Han fick klon rakt i huvudet? Nej, den missade honom, han blev bara skymd för ett tag. Kan de inte skada den??
?Jag tror att det bara går att hugga den i huvudet? förklarade Ugglan, något sluddrigt ?den har inget naturligt skydd där, så det är nog bara att sikta mot huvudet??
?De försöker, men det gör ingen verkan.? Sade Nevyn ?Åh, nej! Nu blev Remik träffad av ett slag! Han klarade sig? Han fortsätter igen.?
?Släggan?? sade Ugglan plötsligt.
?Nej, han slåss med svärdet? sade Nevyn ?släggan ligger här.?
?Släggan?? upprepade Ugglan, men stor ansträngning. Det började göra ont i huvudet och synen var nästan helt ?Den?krossade golvet? och dörrar??
?Jag förstår? sade Nevyn och plockade upp hammaren. Sedan var Ugglan ensam i mörkret. Synen flackade nu av och an, och för en stund såg han Remik svinga sin hammare. Men det kunde vara en dröm lika gärna. För ett ögonblick anade han monstret med en stor spricka i metallen. Allt blev svart för ett tag, sedan var allt mycket ljust och Ugglan misstänkte att han drömde, ända tills han insåg att misstanken inte passade in i sammanhanget. Någonstans inom sig ? misstänket han i alla fall ? såg han en flicka. Eowyn? Nej? Det var inte hon. Men på något sätt?
?Tack för att ni räddade mig!? sade en röst som antagligen tillhörde flickan ?Det här landet brukade vara det gyllene landet där trekraften låg gömd. Men tack vare att Emil, tjuvarnas ledare, önskade sig det blev världen förändrad. Jag är säker på att han kommer att försöka ta över även den ljusa världen när han väl är klar här. Han försöker öppna en än större port mellan världarna, nära slottet, med hjälp av våra krafter. Men den porten är ännu inte öppen helt. Om vi, de sju jungfrurna hjälps åt så kan vi bryta barriären som Emildorf gömmer sig bakom. Jag ska berätta var de andra??

Drömmarna som förde bort Ugglan från den lilla salen var ovanliga men ändå betryggande eftersom miljön i övrigt var nog så skrämmande. I den verklighet han färdades ifrån. Ett tag bars han fram genom en djungel full av monster. Även i drömmen var han febrig och han hade flera vänner med sig, även om ingen av dem såg fullt mänsklig ut. Plötsligt reste han sig ur båren och slängde sig genom ett brinnande fönster med en konstig varelse i famnen. Den var ganska liten och påminde lite om katter och ekorrar, bland annat. De var högt uppe i luften och började falla medan människor stod där nere och tittade på. Sedan landade han på en häst som red genom skogar och över kullar. Det var en helt vit häst och han hölls stadigt på plats liggandes framför någon, medan andra mörkare saker försökte ta tag i honom innan de plötsligt försvann. De övriga drömmarna som följde var än mer osammanhängande och kaotiska, bortsett från ett fåtal andra som faktiskt var lite lugnare.

När han öppnade ögonen på nytt befann han sig i ett lugnt rum som inte tycktes särskilt hotfullt. Trädet som stod mitt i påminde honom om någonting, och just som han satte sig upp kom Blue Wolf in genom dörren.
?Hur länge??? började Ugglan, men blev genast avbruten.
?Bara två dagar? sade Blue Wolf.
?Vad??? sade Ugglan.
?Ett allvarligt virus som angriper hjärtat. Endast medicin från framtiden kan rädda dig?? började Blue Wolf och Ugglan ryckte till ?Nej då, ingen fara. Det är ingenting egentligen. Jag skojade bara, kul att se att dina reflexer fortfarande fungerar.?
Ugglan funderade på att resa sig upp och se hur bra reflexer den nu skrattande Blue Wolf hade, men beslutade sig för att det fick vara. Istället låg han kvar och väntade.
?Din kropp fick för mycket stryk på för kort tid? förklarade Blue Wolf ?Först Flamnaghim och sedan det här monstret, för att inte tala om allt annat du råkat ut för. Kroppen protesterade helt enkelt, och nu när du väl vaknat så skulle jag tro att resten av dig mår relativt bra. Men du bör nog vila ett bra tag till.?
?Varför det?? frågade Ugglan.
?Dels för att kroppen ska bli helt utvilad ? den har visserligen passat på att vila under tiden som den satt dig ur spel, men lite mer vila kan inte skada ? och dels för att det är kväll nu.? Förklarade Blue Wolf, samtidigt som de övriga i sällskapet kom in. När de fick syn på Ugglan hälsade de snabbt och satte sig ned längs väggen.
?Vila kan jag göra snart?? sade Ugglan ?Först vill jag höra vad jag missat! Och lite mat skulle inte vara helt fel??

?Ok. Jag ska ta det hela från då du slocknade? sade Salamander, som var snabbast med detta, samtidigt som Ugglan började ta igen den tid då han varit medvetslös ?Efter att du kommit på idén med hammaren lyckades Remik krossa den där varelsens skydd. Sedan var det en mer eller mindre enkle sak att hugga ned den eftersom huvudet under var rätt mjukt. Du skulle ha sett när den dog! Den liksom smälte ned och försvann. Där den nyss hade stått kom istället en kristall fram, och när vi ? alltså jag ? tog upp den hände något märkligt. En av de sju jungfrurna ? men det var inte Eowyn ? uppenbarade sig. Hon berättade mest sådant som vi redan visste, men hon sade en del viktigt också. Emildorf gömmer sig i ett torn på toppen av bergen, jag ska strax återkomma till det. Därifrån försöker han öppna en större port mellan världarna, för att sedan ta över vår egen liksom den här. Ja, vi måste självklart försöka stoppa honom.? Sade han när han såg Lord Ugglas reaktion ?Men tornet skyddas av en magisk barriär som endast de sju jungfrurna kan bryta. I alla fall tror flickan i kristallen att de klarar av det. Jo? alla jungfrur förseglades i kristaller då Flamnaghim skickade hit dem. Så länge de befinner sig i det tillståndet förser de honom med kraft för att öppna porten till vår värld. Och?? fortsatte han efter att ha läst frågan i Ugglans ansikte ?hon berättade var de andra fanns. Så nu kan vi dessutom hitta prinsessan Eowyn. Efter att vi återvänt hit och stoppat om dig började vi göra lite efterforskningar. Detta inte helt utan missöden? härvidlag log han brett mot Blue Wolf och Paddus som satt bredvid varandra och stirrade tillbaka ?Du förstår? Paddus här ? ok, jag och Remik är väl lika skyldiga ? glömde bort att berätta en viktig detalj. Men det är likväl Paddus som jag tycker bär största ansvaret eftersom det var han som hade den? Nåväl. Som du säkert minns förvandlades vi första gången vi trädde in i mörkervärlden? Sedan hittade vi Månkulan och därefter var vi normala även i mörkervärlden. Hur som helst. Paddus hade kulan i sin ryggsäck hela tiden, och eftersom vi utgjorde en grupp och ?ägde? kulan tillsammans undgick vi att bli förvandlade även nu. Men, visade det sig, detta fungerar bara inom en viss räckvidd. När Blue Wolf här tog sig en promenad för att undersöka lite på egen hand så sade det liksom ?poff?. Av någon anledning förvandlades han till en blåaktig varg som sprang runt och ylade så mycket att Nevyn nästan sköt den med pilbågen innan vi insåg vårt misstag. När han sedan rörde vid kulan igen återvände han till normal skepnad på nytt. Detta, insåg vi, kunde bli ett problem. Speciellt som räckvidden bara är låg på ungefär hundra meter. Men! Klyftiga som vi är kom vi ? Remik ? på en idé. Med hjälp av Mästersvärdet, som vi för övrigt inte svingade för att inte inkräkta på hjälteblodets sysslor, lyckades vi klyva Månkulan.? Härvidlag gav Ugglan honom sådana blickar att han var tvungen att förklara ?Vi var givetvis oroade för att detta skulle göra så att dess kraft gick förlorad, men till slut bestämde vi oss för att testa. Nu har vi skurit upp den i åtta lika delar. Olika tester som vi genomförde visade att räckvidden blivit förkortad till ?personlig?, eller att detta i alla fall gällde så länge kulans delar var utspridda en bit. Vi har lyckats göra halsband till var och en. Ja, ett sådant du bär kring halsen. Utöver detta har vi även gjort planer för framtiden.? Fortsatte han inte helt utan att bita igen ifall Ugglan hade något att invända, vilket han inte hade ?Vi hittade en karta här som vi sedan gjort två kopior av. Alla platser där kristallerna finns, samt Emildorfs torn finns utmärkta på samtliga. Intressant nog tycks den här världen se ut som vår egen. Alla större saker finns i båda världarna och på samma plats. Vi har alltså tre kartor. Detta för att vi har ont om tid. Emil kan när som helst lyckas med sina onda planer och invadera vår egen värld med sina onda krafter. Vi delar därför upp oss i tre par och letar reda på tre kristaller åt gången. Ursäkta om jag pratar mycket? avbröt sig Salamander ?du behöver vila, så jag ska fatta mig kort. Vi har lottat om vilka som går tillsammans och vart dessa går. Jag och Remik ger oss av nu ikväll. Vi reser söderut, och längre bort än er. Nere i sumpmarkerna - rakt norr om den ljusa världens kungliga palats ? ska en av kristallerna finnas. Ni andra reser tidigt i morgon eftersom ni ändå har kortare resväg. Dessutom ska ni åt samma håll. Paddus och Blue Wolf beger sig till spökstaden som motsvarar Kakariko, medan du och Nevyn beger er till skogen till en plats som motsvarar den plats där mästersvärdet låg. Nevyn borde hitta dit, så han var den ende som slapp lottningen. Vi möts sedan på en plats mitt mellan byn och sumpmarkerna när vi alla är klara. Sedan avgör vi hur vi ska göra med de övriga tre kristallerna som ska hämtas. Om det blir för farligt så träffas vi på mötesplatsen, annars fortsätter vi enligt planen.? Med dessa ord började han och Remik att gå. Alla sade farväl till dem och de önskade varandra lycka till. Det regnade ute.
?Jo. En sak till? sade Remik ?Innan vi glömmer bort att berätta det. Om ni får syn på Emildorf någonstans. Fly.?
?Varför det?? frågade Ugglan ?Är det inte honom vi ska åt??
?Inte än. Jag vet inte ens hur det ska gå till sen. Det är ett stort problem?? förklarade Remik halvvägs genom dörren, medan regnet öste ned.
?Vad?? undrade Ugglan.
?Emildorf har med hjälp av trekraften fått sina önskningar uppfyllda. Vad skulle det första du önskade dig vara?? sade Remik, men lät honom sedan fundera på saken själv och gick ut i regnet tillsammans med Salamander med ett ?God natt!?
Ugglan tittade på de andra som om han tvivlade på instinkten, som genast sade honom vad han skulle ha önskat sig, sedan uttalade han det försiktigt, fylld av fasa ?Odödlighet??


-----


Efter parodier, action och en mycket lång monolog berättelse (helt A4 i word)lyckades jag få till ett slut med stil :@)

Dessa två dagar som Ugglan varit medvetslös skulle ha tagit upp än mer plats, så monologen tjänade väl sitt syfte trots allt...

God natt!
:@)


Namn: ugglan
E-post:
Tid: 02:08
Datum: 2002/08/18