Hitler kallade sig fredsvän, är det arogant av världen att inte se honom som det också?
Skall man inte skriva som om den egna tron är den sanna? Hur skall man då skriva om den? Som om den vore ett påhitt? eller som om att "alla kan ju bli lykliga på mitt eget sätt men jag är en tråkig och instängd kristen som egentligen är avundsjuk för att jag inte kan ha lika kul som ateister"?
Jag måste ju utgå från att jag har rätt, annars så skulle jag ju inte ha den tro som jag har eller hur?
På vad sätt pekar uppväckandet av människor på att själen inte finns?