Jag kanske inte gör texten rättvisa eftersom barnen stör mig hela tiden just nu, men jag fattar inte.
"Den behornade", är han "den förste" eller är han den som just har släppt henne? Jag hängde inte riktigt med på vad som var tillbakablick och vad som var "nutid" i den här berättelsen.
Det verkar också vara något mysko skutt mellan "honom" och "henne" vad gäller berättarperspektiv.
Jag får en känsla av att du har lagt in lite för mycket bakgrundsinformation mitt i all action. Men det är kanske också svårt att låta bli, med tanke på att det är rätt exotiska inslag -satyrer? - som kräver närmare beskrivning.