Inledning:
Det låga smattrandet av regndroppar mot kakelplattor störde honom. Vars var han? Gerenan var borta och denna gång skulle bar han kunna rädda dem ur knipan. ?Gerenan min bror var är du?? Tanken fick honom att stöna. Gerenan skulle ha sagt; ?Klara dig själv Broder, du måste ju lära dig förr eller senare. Men han var olik Gerenan. Men Gerenan måste lyssna på hans önskan denna gång. Han kunde inte klara sig själv längre. Gerenan var hans sista hopp. ?Min bror, varför lät du mig vara ensam?? Tanken plågade honom. Det var i grunden hans fel och Gerenan skulle kanske inte hjälpa honom efter vad han hade gjort. Men han var ensam kvar. Gerenan var den enda som kunde hjälpa honom nu.
?Belivar! Belivar! De kommer!? Skrek Loren, som stod vid brunnen med ett spann vatten i händerna.
?Loren! Hämta verktygen!? Belivar hade inte längre tid att vänta på Gerenan. Han hade ett brev som väntade på honom om han kom. Måtte detta inte bli hans död.
?Gerenan! VAR ÄR DU?? Det förtvivlade skriket tynade sakta ut när klubban träffade hans huvud. Regnet öste ned.