Gamla vyer i en ny tid:
Gerenan gav tyglarna till Seran åt en mager och aningen onykter pojke i sextonårsåldern. Han hoppades att pojken kunde sköta Seran på rätt sätt, annars skulle han gladeligen pressa honom till bristningsgränsen.
Han steg in på värdshuset och skakade utav kappan utanför tröskeln. Värden Villo gick med raska steg honom tillmötes.
?Var han kvar? Är Loren kvar?? Hans röst var full med ömhet med en aning oro som tärde i kanten. Karln hade för mycket känslor, men Gerenan hade alltid gillat honom. Han var en snäll och vänlig värd som alltid gjorde en nöjd.
?Jag fann vattenspannet krossat vid brunnen och en blodfläck på golvet i hallen. Jag hittade också avtryck efter stora stridshästar, kanske fem eller fler. Jag vet inte säkert pågrund utav regnet. Men jag fick veta att du skulle ha ett brev till mig...? Villo skakade på huvudet och vände sig om och gick mot bardisken på andra sidan det skänkrummet.
?Skrinet, Ted.? Han pekade på en kista under sprithyllan och såg Ted rakt i ögonen. Ted vände sig om och böjde sig ner till kistan. Han fingrade litet med låset och det hördes ett klick och locket gled upp. Han tog upp ett skrin som var gjort i en blänkande svart stenart som kallades för Frudz. Det fanns ett litet hål där en liten nyckel skulle kunna få plats. Gerenan tog skrinen och gick upp till sitt vanliga rum på övervåningen av Villos Inn. Där tog han fram den lilla nyckeln som föreställde en örns vingar på ett spjut. Han stoppade in vingarna i låset och fred om åt höger tre varv. Sedan tog han spetsen in och tryckte till. ?Klick? sa det och skrinets lock gled sakta upp. Inne i skrinet låg ett litet paket inslaget i silke. Han tog och rillade ut silket paketet och ut rullade en svart sten. På innersidan utav silket stod det skrivet;
?Gerenan, min bror. Minns du vad du sa till mig när jag började att handla
med magiska kulor när vi var barn? Du sa; ? De där kommer att försätta
dig i problem, Belivar. Sluta med det innan det blir för alvarligt.? Nu är
det för alvarligt. Jag köpte denna svarta smaragd av en Fakir som var på
genomresa. Han var lättad av att slippa den magiska stenen han sålde till
mig för ett pris på tjugo guld marker. Jag förstod inte varför förrän de kom.
De var stora människor på hästar med stora fullrustningar. Liknande vår fars.
De hade med sig Fakiren som sade att jag hade betalat honom för att stjäla
Stenen. Själv klart trodde de honom och vände uppochner på hela gården.
Men jag hade redan gömt den med de andra i grottan. De sade att jag skulle ge
dem stenen nästa dag, och om inte så skulle jag bli deras slav. Jag tänkte ge dem
stenen men då kom en man och sade till mig att jag skulle dö om jag gjorde det.
Jag trodde honom och gömde stenen och denna skrift för dem och skickade ett
brev till dig om hjälp. Om du läser detta kom du aldrig.... Snälla hjälp mig.?
Det var allt han hade skrivit. Gerenan betraktade silket ett par minuter och så plötsligt så fattade det eld och askan föll till golvet. Han hade ljugit för honom! Ljugit! Hade sagt att han hade slutat med Bytet utav magiska stenar och föremål. Han hade nästan tagit lovet av honom förra gången det skedde och då hade deras Far, Mor och syster också dött. ALLT PÅGGRUND UTAV BELIVAR! Men Belivar var den ende i hans släkt som levde. Och Loren var inte värd att bli slav till någon form att häxmästare. Han svor över sin broder medan han förberedde avfärden.
Hmm Det är några avsnitt kvar i del ett men detta är vad jag orkar åstakomma idag.. vad tycker ni?
MvH Gerenan