Jag ska bara påpeka att jag normalt inte känner till sådana här saker, men just den här delen har jag läst ur Silmarillion:
Det är Fingolfin som utmanar Morgoth (when time stands still att the iron hill).
Det gick inte särskilt bra för honom, men i alla fall :@)
Så här såg den striden ut:
"Lord of all Noldor
A star in the night
And a bearer of hope
He rides into his glorious battle alone
Farewell to the valiant warlord" (Blind Guardian)
Han red ensam genom landet fram till Angbands portar och spelade en trudellut på sitt horn.
"I'll dare you
Come out
You coward" (B.G)
"Proudly the high lord
Challenges the doom
Lord of slaves he cries" (B.G)
Finolfin skadar Morgoth sju gånger med sitt svärd Ringil. Morgoth svingar sin underjordshammare som en åskvigg "He's crushing
Down the Noldor's
Proudest king" (B.G.)
Finolfins sköld och svärd knäcktes, och sedan snubblade han i en krater som hammaren slagit upp, vilket ger den andre ett rejält övertag.
"Under my foot
So hopeless it seems
You've troubled my day
Now feel the pain" (B.G)
"The Elvenking's broken
He stumbles and falls" (B.G.)
Det ser ut som om BG fått något om bakfoten med tanke på i vilken ordning han snubblar och faller... men annars är det samma historia.
(Silmarillion, adertonde kapitlet "Om Beleriands undergång och Fingolfins fall", Norstedts 1998, s.149)