Jag har offentligen hävdat, och gör det igen, att det är Midgård självt som är den verkliga "karaktären" i Tolkiens berättelse. Det är en karaktär med bakgrundshistoria, djup och komplexitet. Midgård är inte scengolvet för Frodos själsliga våndor, ingen platt kuliss. Det är Midgård som ska räddas, inte Aragorn och hans fästmö. Personerna i berättelsen (inklusive Sauron, orcher, enter) kan ses som skiftningar i Midgårds personlighet, inte som hela personer själva.
Sett ur den synvinkeln tycker jag att Tolkien är så "djup" man kan begära, men om det bara ska ses som en skildring av hjältarnas andliga mognad så, visst, är det kanske inte det mest innovativa som skrivits.