Nu börjar berättelsen närma sig sin upplösning (tack och lov!) och jag börjar bli allt mer fundersam gällande slutet.
Jag rä en sådan där person som tänker att *det fixar sig', och det gör det för det mesta också, men nu börjar jag bli orolig i alla fall. Jag är itne helt bergis på om de verkligen kommer kunna överlista Reon förstår ni, och jag AVSKYR det verkligen när hjältarna förlorar i mina sagor.
Det känns så genant att vara förfarraren då.
Fortsättningen:
Vi slogs om våra liv alla sex
mot fiender utan någon egen själ
vi anade att ylandet var rent spex
men det skrämmde oss rätt väl.
Men trollarlen i Karg hade en plan
med häxkvinnan Aira han
byggde en allians och en klan
av odöda själar som slaget vann.
Vi sex vilade inte en stund
innan vi sökte efter magins ursprung
bakom snåren i en lövtät lund
fanns källan i en kvinna ung.
Aleo var nöjd med sin förtrollning
så hon vände sig om för att gå
hon hade nått slutet av sin vandring
och tänkte nu rövarfursten nå.
Men där fanns André beredd
han fångade vår fiende i ett slag
för strid var André bättre skrädd
än en kvinna som trollade i överlag.
Från vår fånges förhör fick vi veta
att alla rövarna var på högsta vakt
de hade beordrats att efter oss leta
för att hitta oss innan dagen blev svart.
Men hur skulle vi då kunna
med list och inte med svärd
överlista furst Reon kunna
som jag av gudarna blivit lärd?