Ånej, en sådan där stålkvinna som aldrig hört talas om morgonsjuka, foglossning och havandeskapsförgiftning?
Nuförtiden verkar det ju vara lite tvärtom. Män tror att graviditet känns likadant som att gå upp tio kilo i vikt - allt kring midjan - och i övrigt är allt sig likt. Medan kvinnan själv märker att ALLT är konstigt - saker smakar underligt, det hugger till i kroppen när man minst anar det, man får halsbränna och graviditetsdiabetes och vätskeansamlingar i kroppen, foglossning och svettningar och en mördande trötthet, i varje fall i början. Fast det händer kanske bara i verkligheten - vem har hört talas om en romanhjältinna med halsbränna och foglossning, va?
Det är väldigt käckt av henne att strunta i alla besvär men jag är böjd att hålla med karlen - det är faktiskt inte så smart att köra hårt tempo när man väntar barn. Hon vore klokare om hon tog det lite lugnare, även om det för den skull inte måste innebära att hon sitter hemma och virkar babymössor. Även nomadfolk vet väl att gravida kvinnor behöver vila mer än vanligt? I synnerhet om kvinnorna i klanen har en stark ställning - då negligerar man inte kvinnliga krämpor (eller havandeskap) men man hispar inte upp sig på dem heller.