Ett lågt skrapande av en brynsten som drogs över en klinga fyllde rummet. Lord Gerenan satt ensam i en fåtölj i sitt lilla rum på Phorumet och slipade sin gamla dolk 'Djävaren'. Han hade aldrig svikit honom och hans tre piggar som utgjorde klingan skulle aldrig svika honom heller. Han kallade sig Phorumist av borgen Phorumet.
"Phorumist.. PHA! Strunt prat" ;tänkte han för sig själv. De skulle bara veta vem han var och vad han var kapabel till, eller varför han var här. Ett svagt raspande var den enda varning han fick. Innan en ung vacker kvinna steg in i rummet. Gerenan snurrar runt samtidigt som han flyger mot kvinnan med kniven riktad mot dennes strupe. Den stannar endast två milimeter från kvinnans hals.
"Du skulle inte komma in här utan varning, Areliyn." ;mumlade Gerenan åt kvinnan när medans han återvänder till bordet för att vässa 'Djävaren'.
"Herid är en utav dem. Och kanske även Ugglan. Men jag har inga klara bevis ännu." ;sade kvinnan respektfullt medans hon knäböjer framför Gerenans bortvända rygg.
"Herid... Ugglan och Pejgan. Dessa är de enda av de fem vi söker som överlever ringen? Och hur går det för våran tjänare Bob? Har han lyckats utröna vars Ugglan har gömmt Proheten?" ; Gerenans röst blev kall och hård som stål. Kvinnan började sakta med otrolig nogrannhet att stålla sig upp.
"Herid överlevde ringen och även Ugglan gjorde det. Pejgan sköt du sju själv så.. Bob sköter sig bra. Han tror att Emil misstänker något. Men han är icke säker."
"Misstänker Emil något?! det måste vi göra något åt! Försök att få Bob att manipulera Nibelung och få honom att fånga in Emil någon utav de glömda cellerna. Ge honom lite Vilizstoft till hjälp. Annars gör det själv. Men använd osynligheten hela tiden du inte är här." ;sade Gerenan bestämt och lade undan 'Djävaren'.
"Gå nu jag har egna sysslor att ta itu med!"
När kvinnan hade gått stod Gerenan och tänkte för sig själv. Om Emil misstänkte något kunde allting spoileras. Antingen fick Bob och Areliyn fånga honom på något sätt eller så fick han undanröja honom själv. Men han måste hitta Propheten! Det var kanske dags att föra bort Ugglan...
Det hördes ett kallt isande skratt från Gerenans Strupe, både länge och väl. Han hade planer som måste fullbordas. Till varje pris.
"Jag lovar att det inte var mitt fel ers pepsihet Nibelung! Det var.. AJ!" ;försökte Herid protestera fram när lord Nibelung drog honom i hans svarta krulliga hår genom korridorerna och uppför trapporna. Herid hade redan massvis utav blåmärken efter färden upp från källaren.
"Tyst med dig FEL!" :röt Nibelung för säkert hundronde gången när han klev fram genom Phorumets korridorer.
Plötsligt så tändes en gnista innuti Herid som fick honom att resa sig. Nibelungs hand drogs tillbaka när han reste sig upp. Nu högre än Nibelung och såg betydligt grymmare ut. Hans ansikte var sten och hans ögan var eld.
"Det är dig din skyldighet att lyda! Böj dig lord Nibelung!" ;röt Herid och drog in andan. Och spottade ut en stor stråle av pepsi som sprutade Nibelung mot väggen i slutet a korridoren. Strålen var lika hård som en hötryckstvätt och Nibbe hade ingen chans att ta sig lös där han var upptryckt mot väggen med en strid ström utav pepsi som aldrig tog slut. En stor pepsiklump i strålen kom vinandes mot honom och slog han medvetslös.
"Så ja! Nu borde det funka igen!" :ropade Emil förtjust medans han kopplade in Super Nintendot i TV:n igen. Plötsligt skallrade hela rummet. Nej det var hela Phorumets som skalv! vad var det som hände? in genom dörren ran det in sen strid ström utav pepsi som täckte golvet med en decimetertjockt lager. Skalvet hade slutat och det var pepsi överallt.
"Över på en sekund!" ;ropade någon utav de enkla phorumister som suttit i soffan i sälskapsrummet.
"Men vad var det?":frågade någon annan. Ja det var just det som Emil också ville veta. Och vips så sprang ut ur rummet och uppför trappan. Där i korridoren, låg Herid med pepsi som täckte nästan hela honom och längre bort lång Nibelung och bubblade förmöjt peppsi i sömnen.
"Vad i all värdlens pepsirus har hänt här?!" :ropade Beth som kom springandes ner från en annan trappa.
"Jag vet inte.. Jag bara fann det såhär nyss." ;svarade Emil med den respekt som krävdes till rådets medlemmar.
"Släpa genas Herid och Nibbe till deras rum! Och se till att få det städat här! Jag läser!" ;sade Beth och vände på klacken.