Någonstans i korridoerna hörs ett stön. Fallande ur en garderob faller Propheten.
"Urk."
Långsamt och mödosamt tar han sig på fötter. I munnen känner han några avlånga små saker ligger. Piller. Han sväljer dom och väntar tålmodigt på att hjärnan ska sluta dansa jitterbugg. När han känner att han är någorlunda stabil igen vänder han sig om... och springer direkt på en kvinna. Med chockerad min utbrister han:
"Du!?" Vad..."
Kvinnan har dock påbörjat en trollformel och nästan direkt faller Propheten till marken igen. Efter ännu en stund springer Bob förbi. Han tittat förvånat på den bekåpade figuren.
"Nerslagen igen va?"
han hjälper honom upp.
"Vad hände Prophet?" frågar han.
"Uh... eh... argh! försöker Propheten svara.
"Kan du inte tala?" frågar Bob. Propheten nickar.
"okej, här skriv då" Bob drar fram papper och penna ur fickorna. Propheten börjar kluddra och det förblir... kludder.
"Va!? Kan du inte skriva heller!"
"Argh, uh.. eh haha..." börjar Propheten.
"Vem har en anledning att tysta Phorumets Prophet, bara någon med ont uppsåt tror jag nog." säger Bob till världen i almänhet medan han skakar näven i luften.
To be continued...