(samma kapitel)
Ungefär samtidigt började Jor komma till sans.
?Han, han är död!? Halpade han ur sig och tystnade sedan. ?Det? det är otroligt! Någon har blivit mördad på Phorumet??
?Seså, Jor?; sade Canoy, ?Det var ju ingen som du kände, i alla fall??
Jor stirrade på liket, sedan på några oläsliga bokstäver på väggen, sedan på liket igen.
?Nej, det är just det?? sade han sakta. ?VARFÖR skulle någon döda någon, som varken jag eller någon annan känner? Det verkar ju rätt så meningslöst.?
Han tystnade och tänkte efter ett tag.
?Kan du se vad det står på väggen, Canoy?? frågade han till slut och vände sig mot den andre.
?Nej? svarade Canoy. ?Står det något skrivet? Jag tycker att det mest ser ut som ut smetat blod, som har torkat och runnit och koagulerat och haft sig. Så det står ingenting nu, i alla fall.?
?Det stod ?Emil är en förrädare?? sade Jor fundersamt. ?Och precis bredvid meddelandet ligger ett lik.? (vilket ger en helt ny mening till att skriva under saker med blod) ?Men jag tror inte ens att Emil har träffat den här snubben, än mindre hittat en anledning att döda honom??
?Stod det att Emil är en förrädare??
?Försöker någon lägga skulden på Emil, för något?? undrade Jor och fick en min beslutsam nog att vara värdig Sherlock Holmes, eller åtminstone Ture Svensson.
?Är Emil en förrädare?? sa Canoy och funderade. ?Men han har ju varit här jätte länge, det kan väl inte stämma!?
?Jag sa ju just att Emil inte är en förrädare!? protesterade Jor som nu började lyssna på vad Canoy sa.
?Men innan det sa du att någon skrivit det, med blod, bredvid liket av en Phorumist!?
?En aspirant, faktiskt, och vem det nu var som skrev det, kunde ha ljugit!?
Då hördes tunga steg längs korridoren, av någon som kom gående. De vände sig om.