(Forts.)
Eowyn kom gående längs korridoren med släpande steg.
?Det är rent otroligt vad mycket läxa man kan få bara för att man ska åka bort några dagar? sa hon för sig själv. ?Jäkla lärare, är det här deras sätt att säga ?nästa gång får du åka på semester i juli??? Sedan lade hon märke till Jor, Canoy, och liket. Hon tappade dramatiskt taget om några tunga läxböcker som hon haft i famnen, och de föll i marken med ett högljutt brak.
?Ni.. ni har dödat honom!? utbrast hon förfärat och gick försiktigt närmare, för att få en bättre blick på liket.
?Det har vi inte alls, jag kom just!?, protesterade Canoy. ?Och hittade honom här, helt död!?
?Jaha?, svarade Eowyn och böjde sig fram över liket. Jor såg forskande på flickan.
Sedan såg Eowyn upp, och tittade rakt på Jor.
??Jag, kom just?, sa du Canoy,? sa hon. ?Men Jor, då??
?Han var här innan? svarade Canoy enkelt. ?Jag, och Demandred, hörde honom skrika och sprang hit. Han kan inte ha dödat honom.?
?Hmm? ? sa Eowyn och frågade sedan ?var är Demandred??
?Han gick för att hämta ugglan?, svarade Canoy.
?Jaha, bra. Vi kan behöva någon från Kärnan här.?
?Var har du varit, Eowyn?? frågade Jor, ?Och har du något alibi??
?VAD?? utbrast Eowyn argt. ?Misstänker du MIG? Men jag har varit här längre än du, och har därför högre rang! Gå och fråga ut någon av de nya. Dessutom kom jag ju just??
?Ja, men?? Jor tvekade, (var reaktionen äkta?) och såg frågande på Canoy. Canoy ryckte på axlarna.
?Du känner ju Emil, eller hur?? frågade Jor spelat oskyldigt, och log lätt.
?Ja, naturligtvis, hurså?? svarade Eowyn frågande. Hon såg ner på liket en gång till.
?Tja?? sade Jor tveksamt, och berättade sedan för henne om meddelandet. Flickan lyssnade utan att avbryta.
?Omöjligt?, svarade Eowyn tvärt när han var färdig.
?Just vad jag tänkte?, sa Jor nöjt.
?Emil skulle aldrig döda någon, såvida han inte hade en väldigt bra anledning, kanske?, fnyste Eowyn, och tillade sedan, ?men det förklarar fortfarande inte varför du misstänkte mig!?
?Du känner ju Emil, så det är ju nästan garanterat att du har något att vara sur på honom för? påpekade Canoy klarsynt.
?Jo, men jag dödar inte folk? sade Eowyn surt. Sedan vände hon sig om och började gå sin väg.
?Hallå, vart ska du?? skrek Jor efter henne.
Eowyn vinkade med ena handen åt honom och fortsatte att gå.
?Jag ska leta reda på Emil!? skrek hon som svar.
Canoy vände sig om och började också gå, åt andra hållet.
?Vart ska du, då?? frågade Jor och följde efter.
?Jag ska se varför Demandred och Ugglan aldrig kommer.? svarade Canoy.
?Ska du bara lämna liket, så där?? utbrast Jor och skyndade på stegen efter Canoy. Den blodiga korridoren var verkligen läbbig.
?Nej, du är ju där?, svarade Canoy och kunde inte låta bli att le lite i smyg.
?Men? Jag tänker inte stanna kvar här ensam!? sa Jor argt, ?Och vi kan ju inte bara lämna kroppen? Någon kan ta den!?
?Ta, en död kropp, Jor?? frågade Canoy ironiskt. ?Vem skulle göra det??
?Mördarna, kanske? sa Jor surt och följde efter den snabbt försvinnande personen.
Dörren till ett av de många småsalarna i korridoren, öppnades, och ett huvud stacks ut.
Dörren gled försiktigt upp, och sedan var det helt tyst med undantaget från ljudet av en kropp som släpades iväg.
To be continued...