Hon stod i regnet och sökte dessperat efter en stig som ldde bort från de höga passet men fann inget. Hon satte sig ner i sprickan som hade bildats i berget och betraktade lungt bergets sluttningar. När hon hade gått upp hit hade det varit ljust. Hon hade blivit jagad av en handfull tomtar och sedan hade hon tappat bort sig i flyktet upp i berget. Nu var det för mörkt för att gå ner för sluttningarna och hon kunde halka. Plötsligt steg en man ut framför henne från tomma intet med en blå ring på fingret. Han höjde den och sa:
"Låt oss se om du är den vi tror du är." Sedan kom ett ljusblått sken förögonen framför henne och hon svimmade. När honvaknade upp satt den mystiska mannen på en sten framför henne med en kniv i handen.
"Vem är du?! Vad vill du mig?!" ;skrek hon förtvivlat.
"ta det lugnt och luta dig bakåt käre lady Pejgan." ;sade han lugnt medan han drog en vit brynstem över sin dolks sliverklinga.
"Mitt namn, nu känner till mitt namn." ;sa hon med darrig röst.
"Självklart, du är vida känd i mina kretsar." Han tog fram en påse med ett pulver i och hällde pulvret i en liten mugg han hade brevid sig och sträkte fram muggen mot henne.
"Drick, käre Pejgan. Drick." Sade han, och hon drack. Hon visste inte varför hon lydde men det blev bara så. När hon druckit allt tappade hon muggen och svimmade......
***
Pejgan vaknade ur sin slummer när hon stod och betraktade Ugglan genom glaskulan. Hon hade varit dum som hade tvivlat på Gerenan. Han var ny Phorumist och i deras ögen en novis men han var mycket mer än han hade utgett sig för att vara. Och han hade en brilliat plan. Hon trodde sig älska Gerenan men hon visste att hon måste bli av med Lady Arilin för att få honom. Men hur skulle det gå till? Hon ville att Gerenan skllle se på henne och inte hela tiden erbjuda sig att låta henne gå till sitt tidigare liv som Phorumist av Phorumet. hon visste att han inte längre bevakade henne eller satte några band över henne och gav hene friheten att gå över till den andra sidan. Men självfallet skulle hon inte kunna avslöja honom. Hon skulle glömma allt sådan då. Men hennes kärlek till Gerenan var hårt obesvarad. Hon måste göra något för att visa den för honom. Och E´mil var visst den fjärde av de med den speciella possetvia kraften. Skulle hon döda honom med sin Possitiva kraft? Eller kanske övertala Ugglan? Nej, hon hade lovat att bara sprida förvirring i Phorumet och det skulle hon göra. Låta ringen döda de som icke hade någon Possitiv kraft. Och de skulle få smaka på Pepsiförgörarens ring. Åhh hon ville ha Gerenan!
To Be Continued...