Huga, vad det såg ut! Här följer bättre typsättning:
Självklart, tycker väl vissa av er som kanske har gjort denna reflektion för länge sedan. Men mig gick det inte upp för föränn nu precis för en stund sedan. Visst, jag har sett diverse likheter många gånger tidigare men avfärdat dem som brist på innovation från RJ's sida. Först nu kom jag på var RJ verkligen håller på med.
JRRT ville se midgård som ett europa i en svunnen tid, det är allmänt känt. Vidare är det
även kännt är att Randland är vår egen värld, enligt myten om Mosk och Merk. (m=j, j=r -> m=r) Randland är samma värld som Midgård.
Sagan är, även den, den samma. JRRT's saga tar vid (kronologiskt) vid slutet av den andra åldern då det stora slaget vid ondskans hjärta äger rum och den onda härskaren underkuvas.
Denna, härskaren, faller i glömska ända tills slutet av den tredje åldern då den slutligen förstörs. Ok? Även RJ's saga tar vid vid slutet av den andra åldern och är i grova drag den samma som JRRT's helt igenom.
Vidare är Rj's tidsuppfattning cyklisk: Alla åldrar kommer tillbaka, fast med smärre förändringar. Naturligtvis är det JRRT's historia som RJ berättar, fast under ett annat tidevarv.
Frodo är naturligtvis LTT som måste axla den tunga bördan och förstöra ondskan för gott i M:t Doom, eller skall jag säga Shayol Ghul? En börda som frodo helst vill slippa men som han vet att han måste axla själv. Känns känslorna igen hos någon annan?
Behöver jag säga något om Frodos hobbitvänner? De är väl bekanta även de?
Gandalf är den mystiska magikern och rådgivaren som trillar ned i klyftan vid Khazad-Dûm, när han skyddar hjältarna mot ett ondskefult väsen, men som senare kommer tillbaka i ny skepnad. Känner vi någon som har trillat ned (Eller ska jag säga in?) i något medan denne någon hjälper en viss hjälte? Nu ska jag inte ägna mig åt profetior men det är kanske rentutav så att denne någon kommer tillbaka...(Vit syster? :-D)
Och så var det den mystiske magikerns, om möjligt, ännu mer mystiska krigare. En kung som för länge sedan valde en annan väg än den till tronen. Inga namn nämnda.
Ska jag behöva nämna något om stora män som under den andra åldern lockades till den onda sidan p.g.a. längtan efter makt?
Två torn? Ett vitt som har korrumperats av maktbegär. Ett svart som tydligt har fallit i den ondas händer.
Jag hade inte tänkt dra ut på det mer, men jag får ju inte glömma Gollum. Gollum, som är helt korrumperad av girighet, han torteras för information av den onda, men går sedan sin egen väg. Fain är shadar Logoth personifierad. Shadar Logoth som gick under p.g.a. girighet. (Girighet är tydligen en stor ondska.) Jag skulle ju inte ägna mig åt profetior, men skulle Fain-ondskan möjligen kunna betyda något i slutstriden, som gollum gör, eller spelade den kanske ut sin roll redan i slutet av WH?
För att dyka på riktigt djupa vatten: Det sägs att Andor är det "ursprungliga" namnet på Numenor i JRRT's saga.
Jag tror att jag har gjort min mening nog så tydlig: Det RJ pysslar med är inte brist på fantasi utan snarare en omskrivning av den goda vs. det onda i vår egen värld fast under ett annat tidevarn än det JRRT skrev om.
Nå, vad tycker ni? Nibbe håller nog med mig ;-)
MvH
Guff
P.s. Ska aldrig mer importera från anteckningar
d.s.