Bidrar med ett stycke som varken för historien framåt, bakåt eller åt sidan. Detta stycke gör varken från eller till, det enda som detta stycke gör är att jag lämnar ett litet avtryck med mitt namn... :O)
- - - - -
I en bortglömd korridor, så bortglömd att inte ens spindlarna vävde sina nät där längre, till och med så bortglömd att dammtussarna hade flyttat på sig, bildades det en öppning. Den ledde till en lång och brant trappa, det var en legendarisk trappa som få hade sett eller ens hört talas om. Den fanns inte ens i våran dimension utan i den befann sig i den femte dimensionen.
Slutet av trappan var så långt nere i avgrunden att inte ens Phorumets arkiv, som är oändligt, hade haft en suck i en tävling mot trappan.
Vid öppningen fanns det en skylt: ?Om du verkligen vill nå trappans slut så skall du under inga omständigheter vända dig om, en blick bakåt och du kommer att befinna dig längst upp igen.?
De som försökt att gå nerför trappan har fått sig en tankeställare som drivit den galnaste tokstollen klok och sedan tillbaka till galenheten. Fast trappan gick nerför så kändes det som om man gick uppför en trappa och varje trappsteg känns som det är en meter högt.
Om nu någon verkligen lyckades ta sig nerför hela trappan så kom den sista utmaningen. Trappan slutade i ett litet rum, stor som en garderob, med ingen synlig öppning. På väggen mittemot trappan fanns ännu en skylt: ?Akta bakom dig!? De som läst detta har av instinkt vänt sig om och funnit sig stå på översta trappsteget igen.
De resterande, de som inte vänt sig om (d.v.s. ingen), har fått skådat att väggen framför sig har glidit undan och visat ett rum som inte såg mycket ut för denna värld, eller för någon värld för den delen. En stol och ett bord, varken mera eller mindre.
Nåja, lite mera fanns i rummet vid denna tidpunkt, en person satt på stolen. Ett blått sken lyste upp den svartklädde varelsen, skenet kom från en monitor som stod på bordet.
?Jaha?, sa personen, ?skall vi se vad är det som pågår på Phoumet nu för tiden??
På skärmen stod det:
User:
Password:
Men några snabba tryckningar skrev personen: Flamnag och sedan: *******
Skärmen blev svart, sedan kom ett meddelande: ?Välkommen tillbaka kejsar Flamnag?
Med några klickningar så hade Flamnag fått igång programmet till övervakningskamerorna. De senaste dagarna spelades upp på skärmen. X antar minuter senare lutade han sig tillbaka.
?Jaha, den eviga kampen mellan gott och ont, mellan ljuset och mörkret, mellan Coca-Cola och Pepsi, mellan det positiva och det negativa, mellan??
?Fanken vad tjötig jag börjar bli nu?, avbröt han sig själv.
?Hm? skall jag som står vid sidan av Phorumet ge mig in i den eviga kampen, vilken sida skall jag då ta. Eller kanske skapa en tredje sida, min sida, där jag är den drivande kraften. Vänta tills båda sidorna är så svaga så att jag kan krossa dem som en hammare mot en brödsmula.?
Flamnag lutade sig tillbaka, tömde ett glas jordgubbssaft. Småskrockade. ?Vad är Coca-Cola eller Pepsi, när det finns hemmagjord jordgubbssaft. Kraften är stark i jordgubbssaften.?
?Nopp, de får klara sig själva. Min tid är inte inne, dags att se på en film istället.?
Med en viskning som dånade igenom Phorumets korridorer i en evighet försvann ingången till en annan obestämd plats.